pĂ„sk, problem och pandemi

Usch, nu gick det alldeles för lÀnge mellan gÄngerna igen. Men jag antar att alla över hela vÀrlden, i stort sett, har fullt upp med att hÄlla sig uppdaterade pÄ corona situationen. Dessutom Àr vÄrt nÀt supersvajigt just nu. Tydligen pÄgÄr det förberedelser för ett stort möte hÀr i Beijing och dÄ Àr det alltid problem med nÀtet. Det Àr ocksÄ en av anledningarna varför det fortfarande Àr rÀtt sÄ hÄrda restriktioner hÀr.

Ja, hÀr har det ju iallafall ocksÄ varit pÄsk, Àven om det inte uppmÀrksammas alls i Kina. Men vÄr lilla kvinnliga svensk-koloni fick i alla fall till en pÄsklunch, och vi var t.o.m pÄ inflyttningsfest med pÄsktema.

För bara en mÄnad sedan var det endast jag och Jenny hÀr, men nu har bÄde Aleks, Daniela, Rebecca, Linn och Mimmie kommit hit efter sin tid i exil. Mimmie förtjÀnar en extra ros dÄ hon satt 14 dagar i karantÀn pÄ ett hotell i Zhengzhou, dit hennes flyg blev omdirigerat, med sina 3 barn, varav ett har Adhd. Jag Àr otroligt imponerad av bÄde henne och hennes barn. Vi satt i vÄrt hus, med massor av plats och kunde laga mat, men de fick mat frÄn hotellet till dörren. De fick inte öppna fönster och inte ha aircon pÄ, vilket resulterade i 28 graders vÀrme i rummet. Precis som vÄr stackars David haft det i Daqing.

Ja, Daqing och David, det Ă€r ett av problemen just nu, han kan fortfarande inte komma hit. Strikta regler kring resande och karantĂ€n gĂ€ller fortfarande. Vi Ă€r nu inne pĂ„ vecka 11 utan att barnen (eller jag) har fĂ„tt trĂ€ffa David. MĂ„nga har samma situation som vi, och jag ska verkligen inte klaga, det gĂ„r ingen nöd pĂ„ oss. Men, att ha heltidsansvar för barnen 24/7 med e-learning hemma Ă€r tufft. Inte bara vad gĂ€ller skolan, det Ă€r ju ocksĂ„ en oro, “nĂ€r fĂ„r vi trĂ€ffa pappa?”, en frĂ„ga jag fĂ„r ett antal gĂ„nger per dag. Det har inte funnits nĂ„gra kompisar att trĂ€ffa, vi Ă€r hemma mycket. Oro för min familj i Sverige och alla vĂ€nner. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt var det lĂ€ttare nĂ€r det “bara” var oro hĂ€r i Kina, dĂ„ visste jag vad som gĂ€llde. Neo Ă€r ju ocksĂ„ mitt i tonĂ„ren, med allt vad det innebĂ€r, Ă€ven om jag Ă€ven hĂ€r kommer relativt lindrigt undan. Jag mĂ€rker dock att han mĂ„r sĂ€mre vissa dagar, det kĂ€nns som att vi bara vĂ€ntar pĂ„ att dagarna ska passera. Ibland har jag, vi, mer energi och jag försöker aktivera oss, men ibland har orken bara tagit slut. Det Ă€r tufft i skolan, mycket uppgifter pĂ„ hög nivĂ„, sĂ„ jag rĂ€cker inte till för Neo riktigt. Herregud, nĂ€r han kommer med sin science och “a Lewis structure and the Bohr model” dĂ„ stĂ„r jag mig slĂ€tt. DĂ„ Ă€r det lĂ€ttare med grade 5 och Milo, vi kĂ€mpar pĂ„ med skolan varje dag, och jag tycker att han gör framsteg, men det tar sin lilla tid. Precis som under min egen skoltid gillar jag Art och Writing bĂ€st.

Mest trött Ă€r jag pĂ„ att handla och laga mat….lunch och middag, lunch och middag….det har blivit en del “korv med bröd” luncher. Skolan Ă€r inne pĂ„ sin tredje mĂ„nad av e-learning, och det krĂ€vs en hel del av barnen för att hĂ€nga med. De sitter ensamma hela dagarna, oftast frĂ„n klockan nio till tre, fyra pĂ„ eftermiddagen. Jag försöker fixa utelunch, sĂ„ att de fĂ„r njuta lite av det fina vĂ€dret. Vi har haft sommarvĂ€der nĂ„gra dagar med upptill 28 grader, men just nu lite kyligare, men underbart blĂ„ himmel och sol! Till helgen vĂ€ntas dock 39 grader…..hjĂ€lp, hoppas att de fĂ„r öppna poolen snart!

Beijing öppnar sĂ„ sakta upp, Ă€ven om det fortfarande Ă€r strikta temperaturkontroller vid ingĂ„ngar till affĂ€rer, gallerior och husomrĂ„den. Man fĂ„r endast sitta 2-4 personer vid ett bord pĂ„ restauranger, beroende pĂ„ storlek pĂ„ bord. För att fĂ„ gĂ„ in pĂ„ olika stĂ€llen mĂ„ste man bĂ€ra ansiktsmask, men vid promenader etc mĂ„ste man inte lĂ€ngre bĂ€ra det, fast de flesta gör det fortfarande. Överallt sitter stora röda banderoller med uppmaning att hĂ„lla avstĂ„nd, bĂ€ra mask och tvĂ€tta hĂ€nderna. Det kommer en del nya fall Ă€ven om det har avtagit dramatiskt.

Men som sagt inga flygplan fĂ„r landa i Beijing, utan dirigeras om till stĂ€der runtom, hĂ€r sĂ€tts alla i statlig karantĂ€n i 14 dagar. Inga utlĂ€ndska medborgare fĂ„r komma till Beijing. SĂ„ i princip kan ingen med smitta komma in i Beijing just nu. Det negativa Ă€r att det Ă€r mĂ„nga icke kineser som har blivit utsatta för rasistiska pĂ„hopp, vi utlĂ€nningar upplevs nu som smittobĂ€rare eftersom alla de nya fallen var sk importerade fall som kom med flygplanen. Men nu har ju inga nya utlĂ€ndska medborgare kommit pĂ„ nĂ„gra veckor men Ă€ndĂ„ upplevs vi som “smittbĂ€rare” av vissa. Enstaka restauranger och affĂ€rer sĂ€tter upp skyltar att utlĂ€nningar undanbedes. Polisen agerar dock vĂ€ldigt snabbt pĂ„ detta och staten har gĂ„tt ut med information att detta inte fĂ„r förekomma. Kanske nyttigt att fĂ„ kĂ€nna pĂ„ hur det Ă€r att vara i minoritet och inte uppskattas av den inhemska befolkningen, en tankestĂ€llare!

Vi blir i alla fall glada för varje affĂ€r, verksamhet och restaurang som öppnar upp. Inte bara för att vĂ„r vĂ€rld vidgas men ocksĂ„ för att det Ă€r underbart nĂ€r ex. “sopkvastmannen” syns pĂ„ gatan igen, det betyder att han har klarat sig, inte bara fysiskt utan ocksĂ„ ekonomiskt.

Nu oroar jag mig som sagt, mest för familjen dĂ€rhemma, sĂ€rkilt vĂ„ra Ă€ldre. Davids pappa har hamnat pĂ„ sjukhus med konstaterad lunginflammation, men inte corona??? KĂ€nner mig skeptisk. De mĂ„ste vara försiktiga, Ă€r sĂ„ orolig att mamma och pappa ska bli sjuka. Kollar av med dem varannan, var tredje dag ungefĂ€r. Som vi ju alla Ă€r medvetna om sĂ„ Ă€r det en surrealistisk situation i vĂ€rlden just nu. NĂ€r man tĂ€nker pĂ„ det Ă€r det ett skrĂ€ckscenario utan dess like. Hela vĂ€rlden har stannat upp. Mitt enda hopp Ă€r att detta Ă€r bra för vĂ„r planet, ibland tĂ€nker jag att den har fĂ„tt nog och skickar en varning till oss…

SÄ vÄr vardag tuffar pÄ, nu ska Neo fÄ gÄ till skolan fr o m 11maj, Àven om det blir under mycket annorlunda former. Det Àr endast grade 12 och 8 som fÄr komma till skolan. SÀkerhetsÄtgÀrderna Àr rigorösa! Det blir feberkontroll vid ingÄngen till skolomrÄdet, vÀrmekameror inne i receptionen, mask hela dagen, sitta en och en med 1,5 meters mellanrum. Lunch medtages, ingen aircondition fÄr vara pÄ, hÀnder ska tvÀttas minst 1 gÄng per timme, toalettbesök Àr tydligt reglerade och klassrummet desinficeras 4 gÄnger om dagen. Sjuksyster pÄ skolan har hazmat drÀkter och skyddsglasögon redo! Ja vi fÄr se hur detta gÄr, nu mÄste jag rapportera in hans temp tvÄ gÄnger om dagen i 14 dagar innan han fÄr komma dit.

Vi har ocksÄ haft det Ärliga besöket av polisen som kontroller vÄra pass, visum och huskontrakt. De skriver rapport och det brukar ta ca en timme. De var inte sÄ glada över att jag inte anmÀlt att vÄrt visum har löpt ut, vilket gjorde att jag fick kasta mig ivÀg till polisstationen med vÄra pass. Alla utlÀndska medborgare vars visum löpt ut fick tvÄ mÄnader dispans av polisen, men tydligen skulle detta anmÀlas, vilket man kanske borde förstÄtt. SÄ nu har vi 24 dagar pÄ oss att fÄ vÄrt visum. Vi har ocksÄ firat min och Neos födelsedag, haft kalas, vinkvÀllar och styrelsemöten via zoom.

Jag har ocksĂ„ hunnit med en hel del “fysiska” middagar, födelsedagsfirande, grillkvĂ€llar och luncher. Vi som Ă€r hĂ€r försöker verkligen göra det mesta möjliga av situationen och hitta pĂ„ saker. MĂ„nga lever ju som jag, dvs med en Ă€kta hĂ€lft pĂ„ annan ort sedan mĂ„nader tillbaka. Jag anordnade ocksĂ„ en cykeltur runt i Beijing för nĂ„gra veckor sedan och det var fantastiskt. Vi fick uppleva ett relativt tomt och ganska öde Beijing, nĂ„got som förmodligen inte kommer att hĂ€nda igen, i alla fall inte inom en snar framtid. Det var faktiskt lite magiskt. Konstig kĂ€nsla att se en tom ingĂ„ng till Förbjudna Staden och att kunna cykla mitt i gatan. Ja en sak Ă€r i alla fall sĂ€ker, vi kommer aldrig att glömma detta! Var nu rĂ€dda om er alla fina vĂ€nner och bekanta och sĂ„ hoppas jag att vi fĂ„r möjlighet att ses snart.

I stormen

Solen lyser frĂ„n en klarblĂ„ himmel och luften kĂ€nns frisk och ren. Jag har just kommit tillbaka frĂ„n min dagliga lĂ„ngpromenad, och min enda “egentid” pĂ„ dygnet just nu. Sedan en dryg vecka Ă€r vi tillbaka i Peking och vĂ„rt hem. VĂ„rt vĂ€lbekanta hem, vĂ„ra katter, vĂ„ra vĂ€lbekanta gator och vakterna som ler nĂ€r vi passerar gaten, allt sĂ„ vĂ€lbekant, men Ă€ndĂ„ sĂ„ annorlunda. Det Ă€r tystare. Det Ă€r ödsligare. Det Ă€r allvarligare.

Vi flög frÄn Kuala Lumpur till Peking förra fredagen med Air China, ett av de fÄ bolag som trafikerar Peking. Det var svÄrt att lÀmna KL efter underbara dagar dÀr vi lyckats glömma viruset för perioder. SvÄrt att veta vad vi Äkte till. Hur blir det nÀr vi kommer till Kina? Ska vi verkligen Äka?

Vi Àr i god tid pÄ flygplatsen, för att vara sÀkra pÄ att hinna med alla kontroller. De tog tempen pÄ oss 4-5 gÄnger, vi fick fylla i en digital hÀlsodeklaration och information om vart vi varit och med vilka. Alla pÄ flygplatsen bar mask, och nÄgra bar vita rockar eller plastregnrockar. NÀr vi sitter vid gaten kommer en grupp som börja packa upp skyddsdrÀkter, duschmössor, skyddsglasögon och plasthandskar. De tar pÄ sig dessa klÀder och ser ut som tagna ur en film. Jag fÄr en kÀnsla av oro i kroppen, vi har ju bara munskydd, och mitt hemliga vapen, en spray med 99% alkohol! HÀr ska sprayas. Jag tittar pÄ vÄra barn och undrar vad vi egentligen utsÀtter dem för, men de verkar fortfarande coola och vi fÄr oss ett litet skratt nÀr hela gruppen av vita minioner kommer in i flygplanet. Planet Àr bara halvfullt och vi kommer ivÀg i tid. Jag sprutar och vi desinficerar vÄra hÀnder konstant, för engÄngsskull klagar inte barnen. Resan tar ca 7 timmar och jag tittar pÄ film för att skingra tankarna och fÄ tiden att gÄ, gillar inte att flyga nuförtiden. Det Àr ett nattflyg och som tur Àr kan killarna sova lite. Jag Àr som oftast vaken.

SĂ„ landar vi tidig morgon pĂ„ Peking Capital Airport och aldrig har vĂ€l passkontroll, immigration och vĂ€skutlĂ€mning gĂ„tt sĂ„ snabbt. De har bemannat i stort sett samtliga stationer och slussar oss vidare i rejĂ€lt tempo, inga folksamlingar. Givetvis tar de tempen och vĂ„ra QR koder frĂ„n hĂ€lsodeklarationen scannas innan vi fĂ„r lĂ€mna gaten. Flygplatsen Ă€r öde, hĂ€r som alltid Ă€r fullt av folk och ett himla liv. Nu dundrar konstant ett ödesmĂ€ttat meddelande ur högtalarna om och om igen. Först pĂ„ kinesiska och sedan pĂ„ engelska. Budskapet Ă€r att vi ska undvika folksamlingar, bĂ€ra mask och tvĂ€tta hĂ€nderna. Det Ă€r ocksĂ„ informationsskyltar överallt. Det vi inte vet nu Ă€r att om 12 timmar skĂ€rps reglerna rejĂ€lt och obligatorisk karantĂ€n och anmĂ€lningsplikt införs. NĂ€r vi kommer Ă€r det sk “sjĂ€lvkarantĂ€n” som pĂ„bjuds.

VĂ„r chaufför Mr Cheng möter oss, Ă€ven han iklĂ€dd munskydd, precis som vi och alla andra. Jag kommer pĂ„ mig sjĂ€lv med att tĂ€nka; “undrar vart han har varit?, vilka har han trĂ€ffat?” och blir genast medveten om vilken konstig kĂ€nsla som infinner sig. Jag fĂ„r pĂ„minna mig sjĂ€lv om att han ocksĂ„ Ă€r orolig, vilka har vi trĂ€ffat? Vi hĂ€lsar glatt, han Ă€r alltid sĂ„ glad, vĂ„r underbara chaufför. Vi gĂ„r till vĂ„r bil som Ă€r parkerad precis vid hissen i p-huset, för parkeringen Ă€r tom. Helt tom! SĂ„nĂ€r som pĂ„ nĂ„gra vakter. HĂ€r inne ekar budskapet Ă€nnu mer ödesmĂ€ttat.

Vid infarten till vÄrt omrÄde ser vi att det Àr mycket informationsskyltar, fler vakter och att vissa ingÄngar Àr stÀngda. VÄra dÀck blir sprutade med nÄgot medel. Trots skyltar om temp check slÀpps vi igenom. Endast boende fÄr komma in i omrÄdet, inga besökare slÀpps in.

VÄrt hus luktar klor, vÄr ayi Feng Mei har stÀdat och desinficerat överallt. SÄ omtÀnksamt. VÀl inne sÄ blir vi glada att fÄ trÀffa vÄra Àlskade katter och det Àr skönt att vara hemma. GlÀdjen Àr dock kort. David ska Äka till Daqing redan dagen efter och sÀtta sig i karantÀn i tvÄ veckor. I Daqing Àr det lag att sitta i karantÀn.

Tillbaka i vardagen sĂ„ kĂ€mpar vi med e-learning, ganska tufft att vara lĂ€rare till sina barn. Uppgifter och “lektioner” blir bĂ€ttre för varje vecka och skolan jobbar hĂ„rt för att det ska bli sĂ„ bra som möjligt. Är imponerad av hur fort de Ă€ndĂ„ har fĂ„tt igĂ„ng en skolverksamhet, med tanke pĂ„ att vi hade lov innan allt bröt ut, och att lĂ€rare och elever befinner sig i olika tidszoner. Varje torsdag har vi möte med Head of School via lĂ€nk, dĂ€r vi kan chatta och stĂ€lla frĂ„gor. Det Ă€r MYCKET intressant att vara europeisk och svensk förĂ€lder i en massa av kinesiska och koreanska förĂ€ldrar, approachen Ă€r vĂ€ldigt olika. Det Ă€r lĂ„Ă„Ă„Ă„nga trĂ„dar i WeChat om hur skolan inte levererar antal timmar, att sommarlovet ska stĂ€llas in och det ena med det andra. Vi sitter ju i en vĂ€ldigt ovanlig sits som ingen kunnat förutspĂ„ eller kan pĂ„verka. Alla mĂ„ste ju jobba tillsammans för att det ska fungera. Som tur Ă€r finns det mĂ„nga kloka förĂ€ldrar ocksĂ„.

En höjdpunkt i veckan var nĂ€r Milo hade en virtuell lektion med sin fröken och nĂ„gra klasskamrater, det var rörande att se glĂ€djen och hur alla pratade i munnen pĂ„ varandra. De spelade spel och pratade om hur alla hade det. Det blir ju vĂ€ldigt ensamt att leva som vi gör just nu. Barnen har ju ingen att umgĂ„s med. Även för min egen del sĂ„ Ă€r det bitvis tufft. Tufft att vara ensam. Mycket kĂ€nslor och mycket ovisshet.

Jag har gett mig ut pÄ en lÄngpromenad om dagen för att rensa hjÀrnan och för att komma ut ur huset. Som tur Àr har jag fÄtt gÄ ut. MÄnga i Peking för inte lÀmna sina byggnader. Man fÄr ett intyg nÀr man har suttit dina 14 dagar i karantÀn. Sedan ett par dagar har de lÀttat pÄ vissa karantÀnsregler i Peking för direkt inresande frÄn utlandet. Men för resenÀrer, mest kineser, som kommit frÄn andra delar av Kina Àr det 14 dagar i karantÀn som gÀller. Ingen fÄr gÄ tillbaka till sitt arbete utan att ha suttit i karantÀn. I lÀgenhetskomplexen knackar de dörr och noterar nÀr man kom tillbaka frÄn sina resor, man informeras om den strikta karantÀnen. De som bor i mÄnga delar av innerstaden fÄr endast gÄr ned i lobbyn eller strax utanför och hÀmta sin mat som de fÄr bestÀlla via Wechat. Det Àr en enorm logistisk insats som görs, och som fungerar. Det har pÄbjudits strÀnga straff för de som bryter mot karantÀnsreglerna.

Davids karantĂ€n innebĂ€r att han sitter inlĂ„st pĂ„ Sheraton i Daqing, de Ă€r tre gĂ€ster pĂ„ hotellet, Volvo medarbetare. De fĂ„r inte gĂ„ ut, rummet stĂ€das inte. Maten levereras tre gĂ„nger om dagen till rummet, macka i plast till frukost. Till lunch och middag har de fyra rĂ€tter att vĂ€lja mellan. De fĂ„r inte gĂ„ ned i lobbyn, men David har smugit ut i trapphuset och trĂ€nat genom att springa upp och ned. Det kommer fruktleverans en gĂ„ng i veckan, hĂ€romdagen fick han en melonbit, fest! Ser pĂ„ David att det tĂ€r pĂ„ honom att sitta instĂ€ngd i ett rum, utan frisk luft, riktig mat eller möjlighet att röra sig fritt. Nu har det dessutom visat sig att de inte har tillrĂ€ckligt med material för att kunna starta produktion inom utsatt tid. Wuhan Ă€r en stad dĂ€r mĂ„nga underleverantörer till bilindustrin finns. Men det har ocksĂ„ varit flera fall av coronasmittade i omkringliggande byar som nu har stĂ€ngts totalt pg a detta, sĂ„ nu rĂ„der dessutom personalbrist. I Daqing Ă€r reglerna strĂ€nga, en per familj fĂ„r gĂ„ ut var tredje dag för att handla, OM de har papper pĂ„ att de har suttit i karantĂ€n. Vi försöker Facetima med David flera gĂ„nger om dagen, ikvĂ€ll ska vi prova att spela uno ihop. David kommer att vara kvar i Daqing Ă€nda till slutet mars, dĂ„ vi mĂ„ste ansöka om nytt visum, sĂ„ det blir en lĂ„ng ensam vĂ„r. Jag och barnen i huset 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, blir nog mĂ„nga promenader…

I vÄrt omrÄde Àr det ganska ödsligt fast jag mÀrkte i helgen att det var ganska mÄnga mÀnniskor hÀr. Alla svenska tjejer förutom jag och Jenny, Àr i Sverige, men nu hoppas jag att nÄgra ska komma nÀsta helg. Men vi hade lyxen att fÄ komma hem till Jenny och Àta semlor och enchilladas hÀrom kvÀllen. Underbart. Egentligen var det vÀl inte riktigt tillÄtet, men det Àr högst oklart för mig under vilken regel jag faller. Vi Àr tillrÀckligt isolerade, och kom dessutom direkt frÄn ett annat land. Jag tÀnjer lite.

En av vĂ„ra ingĂ„ngar Ă€r stĂ€ngd, och det Ă€r mycket informationsskyltar uppsatta. Vi mĂ„ste lĂ€mna temp och visa vĂ„rt “resident card” nĂ€r vi ska gĂ„ in. Inga leveransfirmor tillĂ„ts köra in, utan personalen kör ut alla paket, och frĂ„n att ha varit vĂ€ldigt fĂ„ sĂ„ har högen med paket stadigt vuxit.

Runt omkring Ă€r de flesta restauranger stĂ€ngda, men nĂ„gra hĂ„ller faktiskt öppet. MataffĂ€ren Ă€r öppen. NĂ€r man ska gĂ„ in dĂ€r mĂ„ste man registrera sig med namn, tele nr samt ta sin temp. VĂ„r lilla mataffĂ€r levererar och de Ă€r helt fantastiska! Vi kommunicerar via WeChat som har en suverĂ€n översĂ€ttningsfunktion, men översĂ€ttningen blir lite si o sĂ„ ibland, vi har ju helt olika sprĂ„kuppbyggnad och ordföljd. Det blir mĂ„nga bilder och messande fram o tillbaka, ibland fĂ„r man fel grejer men de kĂ€mpar sĂ„ otroligt och jag Ă€r tacksam att slippa gĂ„ till affĂ€ren. HĂ€romdagen aviserade de att de ska hĂ„lla stĂ€ngt varje förmiddag för desinfektion, dĂ„ det har varit en person i affĂ€ren som sedan diagnosticerats med viruset. Jag tror att risken att fĂ„ viruset Ă€r otroligt liten hĂ€r. VĂ„r “kommun”, Shunyi, har endast tio fall av ca knappa en miljon invĂ„nare.

HÀromdagen tog jag mig en lÄngtur för att se hur det sÄg ut runtom. Alla sk compounds har fler vakter Àn vanligt och mÄnga ingÄngar Àr igenbommade. Men vÀrst Àr det för de smÄ byarna, stora plÄtar har satts upp för att hindra folk frÄn att gÄ ut. VÄr ayis by Àr stÀngd totalt. Vakterna vaktar sÄ att ingen kommer ut, de som har intyg fÄr röra sig fritt men mÄste lÀmna temp, och överallt stÄr stora dunkar med desinfektionsmedel. Det kÀnns vÀldigt olustigt och skapar en kuslig kÀnsla.

Jag gick in i ett köpcentrum inte lÄngt frÄn oss, hÀr finns massor av smÄaffÀrer och restauranger, men det var vÀldigt tomt och det mesta var stÀngt. Jag fick lÀmna tempen nÀr jag gick in, och givetvis kommer man inte in utan mask. Det Àr lÀskigt hur man mÀrker att mÀnniskor hÄller avstÄnd till varandra.

Trots att det Ă€r vĂ€ldigt tomt och pĂ„ sina hĂ„ll ödsligt sĂ„ kĂ€nns det vissa dagar som att saker gĂ„r Ă„t rĂ€tt hĂ„ll. Vet inte om det kanske har med vĂ„rens ankomst att göra. Men mĂ€nniskor Ă€r trots allt ute och promenerar och fiskarna nere vid Ă„n fiskar pĂ„. Men jag kommer pĂ„ mig sjĂ€lv med att bete mig pĂ„ ett visst sĂ€tt nĂ€r jag Ă€r ute, och undrar för mig sjĂ€lv nĂ€r man ska börja bete sig “normalt” igen. NĂ€r ska man vĂ„ga gĂ„ till affĂ€ren? GĂ„ ut pĂ„ restaurang? Vi kommer ju fĂ„ leva med detta virus, precis som att SARS och MERS fortfarande finns kvar. I Peking var det en milstolpe idag, första dagen med 0 insjuknade! SĂ„ underbart. Vi har sett en nedĂ„tgĂ„ende trend i ca 10 dagar.

Medan vi fokuserar pĂ„ det positiva sĂ„ gick UD ut i veckan med att avrĂ„da frĂ„n resor till Kina, och Air France, BA, Lufthansa, SAS, KLM m fl har stĂ€llt in alla flygningar till och frĂ„n Peking till mitten av april. Men givetvis sĂ„ har ju efterfrĂ„gan minskat. Inte sĂ„ konstigt. Hotellen har inte fĂ„tt ta emot bokningar som Ă€r kortare Ă€n tvĂ„ veckor, sĂ„ verksamheten Ă€r verkligen i botten. Restauranger som hĂ„ller öppet har kommit pĂ„ nya lösningar med menyer som kan levereras. PĂ„ restaurangerna sitter gĂ€sterna i grupper, vĂ€l separerade. PĂ„ vissa hĂ„ll har det t o m tejpats markeringar pĂ„ golvet för att visa vilka avstĂ„nd som gĂ€ller. PĂ„ en bar berĂ€ttar en vĂ€n, att man endast fĂ„r sitta i vartannat bĂ„s och att varannan stol har tagits bort. Men som sagt vi “vĂ€sterlĂ€nningar” har det nog Ă€ndĂ„ bĂ€ttre Ă€n kineserna. Jag tror att restriktionerna Ă€r tuffare i de lokala byarna och omrĂ„dena, dĂ€r fĂ„r de ju som sagt kanske inte ens gĂ„ ut. Regeringen har satt hĂ„rda straff pĂ„ de som bryter mot restriktionerna.

Jag lider ocksÄ med alla smÄföretagare som har tappat sin inkomst totalt. Hur ska de kunna försörja sina familjer? Jag lÀste att Xi Jinping har satt igÄng ett program för att kunna ge ersÀttning till familjer som mister sin inkomst under denna period. Barnen till alla de modiga sjukvÄrdare i Wuhan har regeringen lovat extra medborgarpoÀng som ett bevis pÄ sin uppskattning.

PĂ„ WeChat ser vi stĂ€ndigt uppdateringar och filmer frĂ„n sjukhusen i Wuhan. MĂ€nniskor visar sin uppskattning och donationer strömmar in, Ă€ven frĂ„n de som inte har sĂ„ mycket. Det kĂ€nns verkligen som att det kinesiska folket har slutit upp för att göra allt de kan för att förhindra ytterligare spridning och för att hjĂ€lpa varandra. VĂ„ra vakter och personal sliter hĂ„rt, mĂ„nga har ju inte kunnat komma tillbaka frĂ„n sina hembyar och det Ă€r reducerad personalstyrka, Ă€ndĂ„ ler de och hjĂ€lper oss, dĂ€r vi Ă€ndĂ„ sitter relativt trygga i vĂ„ra hus…..precis som jag skrev tidigare Ă€r jag bĂ„de berörd och imponerad av det kinesiska folket, och deras arbetsförmĂ„ga, hjĂ€lpsamhet och disciplin.

Förutom wechat fĂ„r vi stĂ€ndigt information om coronaviruset pĂ„ TV, genom radio, informationsutrop pĂ„ offentliga platser och t o m i vĂ„r dörrklocka! Super konstigt, men vi har en digital ringklocka med en liten bildskĂ€rm som aktiveras nĂ€r nĂ„gon ringer pĂ„ dörren, och den visade plötsligt upp ett meddelande pĂ„ kinesiska och en bild pĂ„ en sorts doktor. Har fortfarande inte listat ut hur det gick till, kanske lika bra det. Vi fĂ„r ocksĂ„ SMS frĂ„n staten med info och tips. HĂ€romdagen fick jag meddelande om att de har tagit fast ett antal mĂ€nniskor som försökt sko sig pĂ„ att sĂ€lja ansiktsmasker jĂ€ttedyrt eller t o m falska masker. En person sĂ„lde “masker” men nĂ€r de kom fram var det bara toarullar….Regeringen har aviserat strĂ€nga straff till de som försöker driva upp priser till orimliga nivĂ„er eller lura folk. Vi kan ocksĂ„ följa antal smittade och vart det har konstaterats smittade via en kartapp dĂ€r man kan söka pĂ„ olika stĂ€llen men framförallt visar den utifrĂ„n vart man befinner sig.

Ja, sÄ Àr jag tillbaka i Kina, landet med det fruktade coronaviruset, i stormens centrum. Jag vet inte hur jag ska sammanfatta kÀnslorna just nu. Kanske fÄr ordet bli vördnad. Vördnad för livet. Vördnad för hur fort allt kan förÀndras. Vördnad för det folk som driver detta landet. Vördnad för dem som inte har men ÀndÄ ger. Vördnad för att mÀnniskor fortsÀtter att leverera. Vördnad för dem som varje dag gÄr in till de sjuka med risk för sitt eget liv. Vördnad för Kina. Vördnad för stormen. Den storm jag befinner mig mitt i, en storm som Àr vÀldigt tyst.

Notera. Bildcred till The Beijinger för nÄgra av fotona. Jag vill ocksÄ poÀngtera att detta Àr min bild av min vardag, med reservation för att jag sÄklart inte har alla fakta.

Utanför stormens öga

Sitter just nu i ett hotellrum mitt i centrala Kuala Lumpur och tittar ut över vĂ€lbekanta gator. OvĂ€ntat. Hade planerat att mitt nĂ€sta inlĂ€gg skulle handla om vĂ„r resa till Bali, men som ni sĂ€kert har noterat har andra saker tagit över vĂ„r vardag, nĂ€mligen 2019-nCoV, a k a Corona viruset
.Saker och ting har verkligen Ă€ndrats, frĂ„n en dag till den andra lever vi i en enorm ovisshet, ena dagen kĂ€nner jag mig lugn och andra dagen orolig. Hur Ă€r det dĂ„ att ha Kina som sitt hemland mitt i detta utbrott av ett dödligt och oerhört smittsamt virus?

Min första kÀnsla Àr att jag Àr imponerad, imponerad av hur Kina och dess befolkning, kineser och icke kineser, hanterar detta. Givetvis Àr oron stor och i skrivande stund vet vi fortfarande inte sÄ mycket om viruset. Dagens siffra Àr 24441 konstaterade smittade, 23260 misstÀnkta fall, 968 kurerade och 493 döda av 1,5 miljarder mÀnniskor. I Beijing har vi 253 konstaterade fall, 1 dödsfall och 24 kurerade.

Hur vet jag detta, jo vi kan följa siffrorna via WeChat (blandning av Facebook, instagram, swish och whatsup), vĂ„r frĂ€msta kommuniktions- och betalningskanal. HĂ€r har en ny flik lagts till sedan en vecka; ”Health”, dĂ€r siffror listas per provins och stad, information om vart du vĂ€nder dig vid misstanke om smitta, telefon nummer, sjukhuslistor, symptom beskrivningar m.m m.m. TyvĂ€rr Ă€r allt pĂ„ kinesiska, men vi ha mĂ€ngder av WeChat grupper att gĂ„ med i och som stĂ€ndigt postar info pĂ„ engelska. Det Ă€r ocksĂ„ en av anledningarna till att jag Ă€r imponerad. Via dessa WeChat grupper kan man fĂ„ svar pĂ„ mĂ€ngder av saker, alltifrĂ„n viktig information om flyg, antal smittade till vilka affĂ€rer som levererar mat. Jag Ă€r ocksĂ„ imponerad av hur mĂ€nniskor som inte kĂ€nner varandra, hjĂ€lper varandra. Ett exempel var en kvinna som inte fick tillbaka pengar för sitt instĂ€llda flyg och satt strandad med sina tre barn, dĂ„ erbjöd sig en person att ringa Ă„t henne eftersom han kunde kinesĂ­ska, mĂ€nniskor erbjuder sin hjĂ€lp pĂ„ alla möjliga sĂ€tt. Man erbjuder tips, levererar mat, ger bort ansiktsmasker, kommer med positiv uppmuntran m.m.

Jag Àr ocksÄ imponerad av hur Kina som land hanterar detta, givetvis med res. att jag inte har alla fakta. Men i dessa dagar nÀr alla ÄtervÀnder frÄn den största högtiden i Kina dÄ flera hundra miljoner mÀnniskor reser, och smittspridningen Àr enorm, genomförs hÀlsokontroller pÄ ALLA passagerare som anlÀnder Beijing. PÄ tÄgstationen stÄr vÄrdpersonal och ambulanser redo. Alla som misstÀnks vara smittade, har besök Wuhan eller visar symptom förs till nÄgon av de 101 speciellt utrustade feberklinikerna runtom i staden. PÄ flygplatsen likasÄ. Man sprutar desinfektions medel i husomrÄden, pÄ allmÀnna platser och i tunnelbanan som desinficeras en gÄng i timmen. I vÄrt husomrÄde tar de tempen pÄ alla inpasserande, och endast boende slÀpps in, inga gÀster tillÄts och mataffÀren levererar hem maten. I lÀgenhets komplexen knackar de dörr och erbjuder assistans Ät de som tror sig ha fÄtt smittan, eller som kÀnner sig sjuka samt tar tempen pÄ alla. Allt för att bryta smittkedjan.

Detta kanske lĂ„ter mĂ€rkligt, och pĂ„ ett sĂ€tt, ja, för vi Ă€r inte vana vid detta, men det Ă€r ju faktiskt bĂ€sta sĂ€ttet att minska spridningen. Detta Corona viruset har ju visat sig vara vĂ€ldigt smittsamt och siffrorna skulle mycket vĂ€l kunna skena ivĂ€g. Varje person som har smittan smittar i sin tur 3,5 personer enligt vad man tror just nu, sĂ„ 24441×3,5=85543×3,5=299402×3,5=1047907×3,5=3667677×3,5=  ja ni fattar grejen


Vi uppmanas stĂ€ndigt att tvĂ€tta hĂ€nderna, undvika folksamlingar och hĂ„lla oss inne samt att gĂ„ i s.k. ”sjĂ€lv karantĂ€n” nĂ€r vi Ă„tervĂ€nder frĂ„n utlandet eller resor utanför Beijing. Ingen fĂ„r Ă„terkomma till arbetet innan 14 dagars karantĂ€n. Alla skolor Ă€r stĂ€ngda pĂ„ obestĂ€md tid. Detta innebĂ€r att Beijing Ă€r en spökstad. Det Ă€r tomt pĂ„ gatorna, gator som annars Ă€r överfulla med folk, bilar, cyklar och mopeder. De flesta restauranger har stĂ€ngt eller har begrĂ€nsade öppettider, alla turistattraktioner har stĂ€ngt. MĂ€nniskor ombeds arbeta hemifrĂ„n i mesta möjliga mĂ„n. De som Ă€r kvar i Beijing, och vĂ„gar, njuter av folktomma parker och cykelvĂ€gar. Men mĂ„nga, mĂ„nga har lĂ€mnat. Av vĂ„ra svenska vĂ€nner Ă€r inte mĂ„nga kvar. MĂ„nga har ocksĂ„ gjort som vi, ”förlĂ€ngt semestern”. Vi har vĂ€nner som Ă€r i Vietnam, Boracay, Thailand och nĂ„gra hĂ€r i Malaysia. MĂ„nga företag har evakuerat sina anstĂ€llda eller familjerna. Vi har Ă€nnu inte bestĂ€mt hur vi ska göra. Dessa dagar dĂ„ alla Ă„tervĂ€nder Ă€r nog lite kritiska, och det hade varit skönt att vĂ€nta ut den vĂ€rsta ”returstormen”. 

Vi har tur som kan bo pĂ„ hotell, och ha det bra i vĂ„rt ”exil-liv”, mĂ„nga kineser (och andra) har det inte lika förspĂ€nt som vi. Inte nog med oron att vara i stormens öga för att de inte har rĂ„d eller möjlighet att tas sig nĂ„gon annanstans, mĂ„nga har ocksĂ„ smĂ„ företag/ rörelser som totalt avstannar och de har ingen inkomst. 

Vi kan njuta av Kuala Lumpur och att fÄ trÀffa vÀnner hÀr, men det har en dÄlig bismak. Det kÀnns vÀldigt sorgligt nÀr vi ser pÄ nyhetssÀndningarna, och fÄr rapporter dÀr vi hör hur mÀnniskor kÀmpar för att fÄ bukt med detta. MÄnga jobbar timmar i strÀck och har inte fÄtt Äka hem till sina familjer, pÄ Ärets enda stora ledighet. Det kÀnns jobbigt att inte veta om barnens alla klasskamrater kommer tillbaka friska och med sina familjer vid god hÀlsa. MÄnga barn Àr sÄklart jÀtteoroliga. Milo Àr orolig till och frÄn och vill gÀrna höra rapporter. HÀr i Malaysia kÀnner vi oss trygga men det finns inte en enda ansiktsmask eller desinfektionsmedel att köpa, det Àr slutsÄlt överallt!

Barnen började sin onlineskola i mÄndags. Det innebÀr att alla lÀrare lÀgger upp uppgifter relaterade till dagens schema pÄ elevernas plattformar, t o m gympalÀrarna lÀgger ut aktiviteter. Det tas nÀrvaro och uppgifter ska lÀmnas in. LÀrare och elever sitter utspridda över hela vÀrlden, sÄ INTERNATIONAL school har verkligen fÄtt en bredare innebörd. Vi hade ju sÄklart inte med oss datorer till Bali, förutom Neo, sÄ denna blogg skrivs pÄ min telefon och lite med hjÀlp av Neos dator, sÄ om det blir konstigt sÄ Àr det pg a detta.

David sitter i mÄnga telefonmöten och försöker se nÀr han kan fÄ igÄng produktionen, tyvÀrr Àr mÄnga av bilindustrins underleverantörer i Wuhan. Wuhan Àr, som ni sÀkert sett, totalt stÀngt. Inga transporter, vare sig flyg eller tÄg fÄr komma in. De enda som slÀpps in Àr vÄrdpersonal samt förnödenheter. MÄnga byar runtom i Kina har isolerat sig sjÀlva och gjort egna vÀgblockeringar i form av trÀd och grushögar. Detta gör att mÄnga inte kan Äterkomma till sina arbeten och hem i Beijing och andra stÀder. VÀnner har rapporterat hur deras Ayis (hjÀlp i hemmet) inte kan lÀmna sina hembyar, och nÀr de vÀl kan sÄ mÄste de stanna hemma i 14 dagars karantÀn.

I skrivande stund lÀmnar fortfarande vÀnner och lÀrare Beijing, medan nÄgra ÄtervÀnder. Ovissheten Àr stor och vi vet inte riktigt hur vi ska göra. Det cirkulerar mÄnga videos om viruset och det kÀnns som att vi fÄr all information vi behöver och blir upplysta konstant. Regeringen Àr, för allt vi vet, öppna och transparenta med sin information. De sparar inte pÄ insatserna. Jag blir verkligen ledsen för alla bilder som cirkulerar pÄ kineser som Àter konstiga saker, det Àr inte vardagen för de flesta kineser, men visst förekommer det.

Men kineserna Àr som vi, de Àr ocksÄ rÀdda, rÀdda för viruset, rÀdda om sina nÀra och kÀra och gör allt för att hjÀlpa! Jag Àr som sagt imponerad av allt som görs, alla som hjÀlper, alla som bryr sig och effektiviteten i detta landet som heter Kina. Visst sitter jag trygg utanför stormens öga men vi har vÀnner och mÀnniskor som betyder mycket för oss i landet och sÄklart vÄra katter, och vÄrt hem.

Och just nu kan vi inte ÄtervÀnda.

VĂ„rt flyg har just blivit Ă€ndrat för andra gĂ„ngen och enligt info sĂ„ Ă€r alla flyg instĂ€llda till Kina, sĂ„ nu ska jag reda i detta och se vad som hĂ€nder
.Jag bifogar nĂ„gra bilder jag har fĂ„tt av vĂ€nner eller som postats pĂ„ olika grupper som jag Ă€r med i. Bilder av tomma gator, budskap om att hjĂ€lpa och vara hoppfulla pĂ„ hus i Wuhan, bild frĂ„n sjukhus i Beijing som Ă€r helt tomt, bild frĂ„n post om att vĂ„r skolas förĂ€ldrarförening samlat in pengar och att mataffĂ€rer har mat i hyllorna
.mĂ„nga positiva saker trots stormen som rĂ„der.

Jul i Kina

Jaha, sĂ„ har jag plockat ned alla julgrejer i kartongerna igen. Jag mĂ„ste sĂ€ga att det kĂ€nns lite vemodigt men ocksĂ„ skönt. Fast jag Ă€lskar verkligen julen! Och i Ă„r firade vi den i Kina…

Det var inte helt enkelt att ta beslutet att fira jul och nyĂ„r hĂ€r i Peking, men David har rest mycket denna hösten och barnen hade en veckas kortare jullov Ă€n vanligt. Vi kĂ€nde att vi behövde ha lite familjetid, bara fĂ„ vara hemma i ”vĂ„rt” hus och slösa med tiden. Jag Ă€lskar ju som sagt julen och hade försökt julpynta vĂ„rt hus sĂ„ mycket som möjligt, och det kĂ€ndes ju roligt att fĂ„ vara kvar och njuta av det. Fast saknaden efter familjen och vĂ€nner var stor.

Kineserna firar inte jul, religion Àr ju egentligen inte tillÄtet, men sÄ klart utövas det olika religioner. Men för att besöka en kristen kyrka och gÄ pÄ en julgudstjÀnst sÄ mÄste man uppvisa ett utlÀndskt pass. Som med en del annat rÄder en viss dubbelmoral i detta kommunistiska land.

Hur mycket julkĂ€nsla fick vi dĂ„ hĂ€r i Kina? Jo, ganska mycket faktiskt. Ute pĂ„ stan fanns det en hel del juldekorationer, men inte alls som pĂ„ andra stĂ€llen i Asien. Regeringen har nĂ€mligen gĂ„tt ut med ett pĂ„bud om att juldekorationer inte ska förekomma, jag antar att det har med religionsfrĂ„gan att göra. Men i Peking förekom det dock en del, och i Shanghai, ganska mycket! Men pĂ„ en del mindre orter har det till och med tagits ned juldekorationer pĂ„ begĂ€ran av ”government officials”.

I vĂ„rt omrĂ„de, River Garden var det blandat. De flesta amerikaner gick “all in” med julpynt pĂ„ huset och i trĂ€dgĂ„rden, men Ă€ven nĂ„gra mer modesta juldekorationer förekom hĂ€r och dĂ€r. De flesta lĂ€mnar ju Peking över jul och nyĂ„r för att Ă„ka hem eller semestra runtom i Asien, sĂ„ mĂ„nga julpyntade tidigt för att hinna njuta. De kinesiska husen sĂ„g ut som vanligt. VĂ„rt klubbhus dĂ€remot gick ocksĂ„ “all in”, det gör de för varje högtid, pĂ„sk, jul, halloween och inte minst Chinese New Year
Den kinesiska personalen pyntar med liv och lust, undrar vad de tĂ€nker? Men det Ă€r roligt, Ă€ven om juldekorationerna inte alltid Ă€r i min smak sĂ„ Ă€r det mysigt att de finns, och kul att de anstrĂ€nger sig. Även runtom ute hos oss i Shunyi syntes julbelysningar hĂ€r och dĂ€r.

pĂ„ skolan fanns inte jĂ€ttemycket julpynt, men en gran och lite andra dekorationer förekom, antar att det ocksĂ„ var lite upp till varje lĂ€rare att dekorera sitt rum. Det roliga var att nĂ€r jag pratade med en mamma om att dekorera med rött sĂ„ tittade hon underligt pĂ„ mig och sa att det var ju inte sĂ„ passande, rött Ă€r ju till det kinesiska nyĂ„ret
.ja vi har ju lite olika uppfattningar och traditioner. Det Ă€r dock mysigt med skolan, det bjöds pĂ„ en hel del spontan-upptrĂ€dande i korridorerna och alla vakter och sĂ€kerhetspersonal bar tomteluvor eller t o m hela tomtedrĂ€kter. Ur högtalarna ljöd julmusik över hela skolan varje morgon. MĂ„nga lĂ€rare hade sĂ„klart Ă€ven grĂ€vt fram sina jultröjor, den ena mer iögonfallande Ă€n den andra. En morgon nĂ€r jag kom stod delar ur den administrativa personalen och sjöng vid entrĂ©n, det och lite lĂ€tt snöfall bidrog verkligen till julstĂ€mningen.

I skolan anordnade förĂ€ldrarföreningen, PTA, mĂ€ngder med aktiviteter för elever och förĂ€ldrar, bl a en frukost för Neos Ă„rskurs och ”Winterfest” för Milos. Jag Ă€r ju klassmamma för Milos klass, sĂ„ jag fixade lekar, dekorerade dörren och styrde upp den gemensamma lunchen med de andra klassmammorna. Det blev en lyckad dag. PĂ„ skolan var det ocksĂ„ olika samlingar dĂ€r eleverna upptrĂ€dde, och gud vad duktiga de Ă€r. Vi har flera orkestrar, teatergrupper och körer pĂ„ skolan. De symfoniska orkestrarna Ă€r helt makalösa! Varje s.k coffee morning som vi har pĂ„ skolan bjuder pĂ„ nĂ„gon form av upptrĂ€dande och man blir lika imponerad varje gĂ„ng.

I vĂ„rt hus rĂ„dde verkligen inget julpyntförbud! Vi hade bestĂ€mt att vi skulle köra en sĂ„ ”svensk” jul som möjligt. Vi bakade lussekatter, gjorde pepparkakshus, la in sill, gravade lax m.m för att förbereda julen.

SĂ„ var det dags att köpa julgran. HĂ€r kan man sĂ„klart bestĂ€lla julgran pĂ„ nĂ€tet, men ocksĂ„ av försĂ€ljare lĂ€ngs gatan, precis som hemma. Skillnaden Ă€r att granarna hĂ€r stĂ„r i krukor, jĂ€ttefint och praktiskt. Men sĂ„ Ă€r de inte gratis precis. Man kan ocksĂ„ köpa fĂ€rdigklĂ€dda granar, bĂ„de pĂ„ nĂ€tet och pĂ„ sk Flower markets, sĂ„g en del bli levererade via tuk-tuks. Vi köpte till slut vĂ„r av en man utanför den lokala mataffĂ€ren, han band ihop den och körde hem den till oss. Allt för den lilla summan av ca 650 SEK
.men, men en riktig gran skulle vi ju ha. Jag kan inte riktigt förlika mig med plastgranar. Jag mĂ„ste sĂ€ga att granen Ă€r fantastisk, den har Ă€nnu inte barrat speciellt mycket. Vi saknade dock vĂ„r tradition hemma att gĂ„ ivĂ€g med familjen Jemt Carlsson och köpa gran och dricka glögg
Det Ă€r, som sagt, den tuffa biten med att vara hĂ€r över jul, man saknar framförallt sin familj, men ocksĂ„ alla vĂ€nner. EmellanĂ„t hade jag en klump i magen och jag tror att Ă€ven killarna blev lite ledsna nĂ€r vi pratade om julen hemma.

Men det som Ă€r sĂ„ fint med att bo sĂ„ hĂ€r, Ă€r att sammanhĂ„llningen Ă€r stor. Vi kickade igĂ„ng julen med att bjuda alla kvarvarande svenskar ute i Shunyi pĂ„ glöggmingel och knytis. Vi blev ganska mĂ„nga till slut och det blev en intensiv men mysig kvĂ€ll med julklappslek och mycket god mat. Även uppe hos David i Daqing spreds det julstĂ€mning med julklappsutdelning av fina tomtar.

För att fÄ ett riktigt julbord sÄ fick vi vara lite uppfinningsrika. Som tur Àr hade jag sparat lite fem-minuterssill och hjÀlpsamma grannar hade lite matjessill och anjovis. Detta gÄr inte att fÄ tag pÄ hÀr. Jag har alltid en Sverigelista i min telefon som fylls pÄ hela tiden, sÄ att man inte glömmer att handla vissa saker nÀr man Àr hemma, det gÀller att planera för alla högtider och allt annat som inte kan köpas hÀr.

I sista stund kom ocksÄ en svensk vÀninna tillbaka frÄn sin Sverigeresa och kunde ta med vörtmix sÄ att jag kunde baka ett vörtbröd. Vi rökte lax och gjorde egna revben för första gÄngen, det blev riktigt bra. Det enda vi inte hade och inte saknade speciellt mycket, var julskinka, annars blev det ett riktigt digert och hemlagat julbord.  Det kÀnns extra viktigt nÀr man bor sÄ hÀr. Dessutom vann jag en Paradisask i julklappsleken, vilken tur!

Julaftonsmorgon började med ett besök pÄ Tiananmen Square (himmelska fridens torg) dÀr vi mötte upp familjen Riese och skÄlade in julen med glögg. Detta var tydligen en gammal tradition som svenskarna brukade göra förr, och vi plockade upp den. Dagen bjöd, för ovanlighetens skull, pÄ lite lÀtt snöfall och grÄ himmel. Det blir vÀldigt kallt i Peking nÀr det blÄser och solen inte Àr framme. Barnen var inte alls imponerade av vÄr idé. Men ett litet kul sÀtt att starta julen pÄ tycker jag. Efter detta var det hem och mysa framför brasan, ringa vÄra familjer och sedan Àta gott.

Vi har njutit av det fina och kalla vÀdret, Àtit, Äkt pÄ lite utflykter, eldat och spelat spel och pingis, byggt lego och bara slappat. KlÀmde in ett besök pÄ Summerpalace och Förbjudna staden. I Förbjudna Staden trÀffade vi vÀnnerna Tomas, Therese och deras son Jonas, pÄ besök frÄn Shanghai. Vi hann Àven med en kalkonmiddag med familjen Larsson Wahlström, sÄ gott och trevligt. Sedan bar det av till Daqing och Volvo. Herregud vad kallt det var! Men jag ska berÀtta mer om Volvo och Daqing i ett senare inlÀgg.

NyÄrsafton tillbringades pÄ middag hos en familj som hade sina söner pÄ besök, samt de mÀn som kommit tillbaka för att jobba medan fruarna Àr kvar i Sverige. Det blev en vÀldigt trevlig och god middag. Inga fyrverkerier dock, det Àr ocksÄ förbjudet numera. Kineserna Àr ju dock galna i fyrverkerier och det smÀller bÄde hÀr och dÀr pÄ vardagarna, sÄ fort man inviger nÄgon ny butik eller liknande. Tydligen hade det varit en fantastisk lasershow inne i stan, som vi ju inte sÄg frÄn vÄrt omrÄde. Men som sagt kineserna laddar ju för sitt nyÄr. Vi avslutade ledigheterna i strÄlande solsken pÄ isen pÄ Houhai sjön nÀra förbjudna Staden. Det var sÄ hÀrligt! Vi hade med oss fika och njöt av solen. HÀr kan man hyra bÄde skridskor och s.k icebikes. Vi var definitivt inte ensamma, sÄ mÄnga var ute och njöt av det hÀrliga vintervÀdret. Peking Àr verkligen en fantastisk stad, bjuder pÄ överraskningar hela tiden.

Ja, sammanfattningsvis kan man sÀga att vi Àr nöjda med vÄr julledighet hÀr i Kina, trots saknaden av familj och vÀnner.

Gott Nytt Är alla nÀra och kÀra!

Hur bor vi?

Nu gick det sĂ„ dĂ€r lĂ€nge mellan gĂ„ngerna igen…men som precis som för de flesta i dessa tider Ă€r det ganska mycket som hĂ€nder…

Jag har fÄtt frÄgan av nÄgra av er som lÀser min blogg, (TACK för att ni lÀser!) hur vi bor. SÄ detta lilla inlÀgget tÀnkte jag Àgna Ät just det.

Vi bor ju som bekant i Peking, eller Beijing som de flesta sĂ€ger. VĂ„rt distrikt heter Shunyi och ligger nordöst om citykĂ€rnan, och “citykĂ€rnan” Ă€r Förbjudna Staden. Runt Förbjudna Staden gĂ„r det 5st sk ringvĂ€gar, som egentligen Ă€r mer rektangulĂ€ra. Vi bor en bit utanför 5:e ringvĂ€gen, vĂ€ldigt nĂ€ra flygplatsen Capital Airport, dit vi kör pĂ„ ca 20-25 min. För att komma in till staden tar det allt frĂ„n 25 minuter till en timme. Är det lite trafik kan det gĂ„ pĂ„ 25 minuter, Ă€r det mycket trafik, som det OFTAST Ă€r, tar det 1 timme. Vad “stan” Ă€r, Ă€r lite svĂ„rdefinierat, dĂ„ det finns flera olika delar. Vill man shoppa Ă„ker man till ett shoppingmall eller en galleria, vill man strosa i den “historiska” delen, besöka parker, pĂ€rlmarknaden eller gĂ„ i hutongerna sĂ„ Ă„ker man till helt andra delar. Sedan finns Financial District, med de flesta av alla nya coola byggnaderna, inga höga byggnader fĂ„r nĂ€mligen byggas inom ett visst avstĂ„nd runt Förbjudna Staden.

Beijing Àr vÀldigt stort, inte bara vad gÀller invÄnarantal utan ocksÄ kvadratmeter-mÀssigt. HÀr bor ca 22 miljoner mÀnniskor. I de centrala delarna bor det ca 21000 mÀnniskor per kvadratkilometer, medan i de yttre omrÄdena endast bor ett hundratal, sÄ i sjÀlva i innerstaden Àr det trÄngt om utrymmet.

SÄ vÄrt lilla distrikt dÄ? Shunyi. HÀr bor ca 1 000 000 miljon mÀnniskor. Shunyi har nog genomgÄtt stora förÀndringar de sista 20 Ären. HÀr ligger de flesta av de internationella skolorna och hÀr bor mÄnga sk expats, sÄdana som vi. För inte alltför mÄnga Är sedan var hÀr landsbygd med odlingsmarker och smÄ byar, nu ersatta av gigantiska höghusomrÄden och mer exklusiva villaomrÄden.

I Shunyi finns mĂ„nga restauranger, bra supermarkets och gallerior. Det som slĂ„r en dock Ă€r att allt Ă€r sĂ„ stort, man tror man skulle kunna cykla runt i Shunyi men det gĂ„r inte….ja det gĂ„r ju sĂ„ klart, jag cyklar mycket hĂ€r, men att ta sig frĂ„n ena Ă€nden till den andra tar 20-30 min med bil. Som tur Ă€r bor vi nĂ€ra skolan och bra mataffĂ€rer, vi har ocksĂ„ en hel del restauranger inom gĂ„ngavstĂ„nd. Till skolan kan vi cykla pĂ„ ca 15 minuter. Nu har vi det ju lyxigt med chaufför som kör oss, och pĂ„ vintern Ă€r det vĂ€ldigt kallt pĂ„ morgonen sĂ„ det gĂ„r faktiskt inte att cykla, eller köra tuk-tuk. Det Ă€r dock sol nĂ€stan varje dag. Beijing Ă€r berömd för sin fruktansvĂ€rt kalla vind frĂ„n Gobiöknen under vintermĂ„naderna. Dagtid vĂ€rmer solen och det Ă€r faktiskt underbara vinterdagar. PĂ„ sommaren Ă„ andra sidan blir det ju supervarmt! Beijing har verkligen ytterligheterna vad gĂ€ller vĂ€der. Jag tĂ€nker ofta pĂ„ hur varmt eller ohyggligt kallt det mĂ„ste vara för alla dem som bor i vĂ€ldigt enkla stenhus med plĂ„ttak och inga riktiga fönster, och inga riktigt bra vĂ€rmekĂ€llor.

Nedan ser ni lite bilder frĂ„n de direkta omgivningarna runt vĂ„rt sk compound; den lĂ„nga muren, “cykelmannen” med sin lilla tuk tuk, kartongtransporter, cykelvĂ€gen dĂ€r jag Ă„ker rullskidor, vaktkuren mm. Askan ni ser Ă€r rester frĂ„n en liten eld. Vissa morgnar ser man vĂ€ldigt mĂ„nga sĂ„dana och vi har förstĂ„tt att det Ă€r eldar dĂ€r man offrar pengar (lĂ„tsas pengar) och andra saker till sina döda anhöriga. Man tror vĂ€ldigt mycket pĂ„ sina “ancestors” hĂ€r och det Ă€r mycket viktigt att man hedrar sina avlidna slĂ€ktingar.

Vi bor som sagt var, i ett sk compound som heter River Garden. River Garden Ă€r ett av de Ă€ldsta compounden hĂ€r ute i Shunyi. Det betyder att det Ă€r lite slitet och planteringarna och fĂ€rgsĂ€ttningen pĂ„ husen Ă€r sĂ„dĂ€r, men Ă„ andra sidan har det tydligen det bĂ€sta managementet. Att ha bra management Ă€r viktigt för det hĂ€nder hela tiden saker med huset. Vi har haft vattenlĂ€cka i garaget, gaslĂ€ckage i köket, kakelplattor som trillar ner, dusch som sprutar i taket och en mĂ€ngd andra grejer…Men vi kan ocksĂ„ ringa och fĂ„ tavlor upphĂ€ngda, stora krukor inburna och grovskrĂ€p hĂ€mtat, vĂ€ldigt lyxigt. VĂ„rt omrĂ„de anordnar ocksĂ„ mycket roliga event som halloween, Ă€ggjakt vid pĂ„sk, matbasar, julbasar m.m. Det gör att vi har en trevlig “community” som kĂ€nns vĂ€ldigt social, man lĂ€r kĂ€nna mĂ„nga i omrĂ„det och hjĂ€lpsamheten Ă€r enorm!

I River Garden finns ca 400 hus i olika storlekar, vi har ett av de lite större husen. Alla husen Àr olika men ÀndÄ lika. OmrÄdet Àr omringat av en hög mur och för att fÄ komma in mÄste vi visa passerkort eller ha registrerat bilen. De stackars vakterna stÄr ute i den bistra kylan och i stekande hetta, jag tycker det Àr sÄ jobbigt att se dem. Man önskar ju att man kunde sÀga nÄgra vÀl valda uppmuntrade ord till dem pÄ kinesiska, men dÀr Àr jag ju inte Ànnu. Vi har ocksÄ vakter i varje liten vÀgkorsning inne pÄ omrÄdet.

I vĂ„rt klubbhus har vi dĂ„ förutom reception, en liten affĂ€r, blomsteraffĂ€r, apotek, bistro, gym, danssalar, cafe, pool, frisörsalonger, squashbana och ett spa! Ute finns pool, tennisbanor och lekplatser. Tennisbanorna Ă€r dock knappt spelbara, de fryser under vintern och Ă€r alldeles ojĂ€mna. Nedan ser ni lite bilder frĂ„n omrĂ„det, kolla in den fina lilla röda brandbilen. Observera ocksĂ„ hur olika skepnader vĂ„r gata kan ha, hĂ€romdagen var det snö, för bara nĂ„gra veckor sedan prunkande grön med palmer, sedan höstgul och pĂ„ sommaren översvĂ€mmad….variation minst sagt.

VĂ„rt hus Ă€r vĂ€ldigt amerikanskt i stilen och ligger nĂ€ra ingĂ„ngen och ensamt vid en Ă„tervĂ€ndsgrĂ€nd. VĂ„r sk trĂ€dgĂ„rd bestĂ„r av stenlĂ€ggning och stora trĂ€d. Inte sĂ„ mycket grönt, men frĂ„n mars till november kan man ha vĂ€xter ute i krukor. Jag har ocksĂ„ försökt att plantera lite grönt runt alla trĂ€d men det verkar inte vĂ€xa, jorden Ă€r sĂ„ hĂ„rd och lerig hĂ€r och förmodligen nĂ€ringsfattig. Jag har inte lyckats hitta nĂ„n spade sĂ„ jag grĂ€vde med en soppsked, funkade fint. Vi har köpt en studsmatta och lite utemöbler för att “mysa” till det.

PÄ insidan har vi ganska stora utrymmen, framförallt ett stort lekrum! Det var detta rummet som avgjorde vÄrt val av alla 23 hus vi tittade pÄ. Vi har hört att de tidigare hyresgÀsterna anvÀnde rummet som kyrkosal och hade gudstjÀnst varje söndag hÀr för mormonförsamlingen. Nya tider nu med studsmatta, pingisbord och basketkorg.

Vi har ju sÄklart valt ett hus som Àr ljust med stora fönster, vi hade tur att det fanns ett sÄnt hus just nÀr vi var hÀr pÄ rek resa. Givetvis sÄ Àr det ju massa saker som vi skulle vilja Àndra och byta ut, men man fÄr acceptera att det inte ser ut precis sÄ som man önskar. Vi ska ju trots allt inte bo hÀr för evigt. Det Àr viktigt hÀr att fönster och dörrar Àr tÀtade ordentligt sÄ att inte dÄlig luft lÀcker in. Vi har flera luftrenare i huset, men vÄrt hus var tidigare ett sk ambassadhus och dÄ Àr de ofta vÀl tÀtade. Amerikanska ambassaden Àger flera hus i vÄrt omrÄde sÄ sÀkerheten sÀgs vara extra hög. Fast jag mÄste sÀga att jag vet inte riktigt vad som skulle kunna hÀnda, vi kÀnner oss enormt trygga hÀr. Vi lÄser inte alltid dörren dagtid, och glasdörren i stort sett aldrig. Cyklar stÄr olÄsta dygnet runt, och hÀr kan kvinnor fortfarande jogga ensamma pÄ kvÀllarna!

PÄ sommaren har vi ett airconsystem som pÄ vintern kopplas om till vÀrme. Jag har kompletterat med element i nÄgra rum för att ljudet Àr sÄ enerverande, och för att det blir vÀldigt torr luft inne av vÀrmesystemet, och torr luft Àr det redan under vintern sÄ att det rÀcker och blir över. Ja, jag hoppas att detta gav er en liten bild av hur vi bor för er som önskat veta.

Allt för denna gÄng, nu ska jag ta hand om min seglivade förkylning. Imorgon vÀntar styrelsemöte för SWEA.

Besök

Ni hao! Åh sĂ„ underbart att fĂ„ gĂ€ster! Nu har vi haft vĂ„rt fjĂ€rde besök sedan flytten för ca 1,5 Ă„r sedan, och sĂ„ kul det Ă€r! Har vĂ€ntat och sett fram emot att familjen Molina Gabinus skulle komma Ă€nda sedan i somras, och nu var de Ă€ntligen hĂ€r…

Det blir vĂ€ldigt intensiva dagar nĂ€r man har gĂ€ster, man vill ju visa sĂ„ mycket som möjligt, och sĂ„ ska ju vardagen med barnen, skola och lĂ€xor tuffa pĂ„…men det Ă€r sĂ„ kul att fĂ„ visa upp “vĂ„rt” liv hĂ€r och att vĂ„ra vĂ€nner hemma har sett hur vi lever, inte bara medan vi Ă€r hĂ€r men ocksĂ„ nĂ€r vi kommer tillbaka hem till Sverige. Nu kom Vanessa, Thomas, Lea och Elias pĂ„ besök, vĂ„ra underbara grannar och kĂ€ra vĂ€nner frĂ„n Silvandersgatan. Inte nog med att de tog sig tid att besöka oss, de hade med sig hela resvĂ€skan full med godsaker!!! SĂ„ det blev dubbel fest!

De kunde endast stanna i 8 dagar sĂ„ det blev ett tufft schema….

Vi kickade igÄng besöket med en tur in till Jinshan Park, en fantastisk park med bl a utsikt över hela Förbjudna staden. Jag tycker denna parken Àr underbar att strosa i samt att det Àr sÄ bra att man fÄ en överblick över Förbjudna staden innan man kliver in i den för dÄ tappar man lÀtt uppfattningen om dess storlek. Vi hade extra tur denna dag dÄ det var en sÄdan dÀr riktigt klar och krispig höstdag. PÄ kvÀllen hade Lea önskat sig Peking Duck till middag och sÄklart skulle vi Àta det, det var ju Leas 15 Ärsdag! SÄ roligt att fÄ fira den hÀr i Peking. Jag bokade Duck de Chine restaurangen, som jag kÀnner till sedan tidigare. Vi Ät en traditionell kinesisk middag med Peking Duck som huvudnummer. Efter ca 8-10 rÀtter Àr man rÀtt nöjd.

SĂ„ var det ju dags för det obligatoriska murenbesöket! Denna gĂ„ngen Ă„kte vi till Jingshangling, lite mer folk Ă€n pĂ„ Gula Blomman men hĂ€r Ă€r sĂ„ otroligt fin vy. Och Ă„ter var vĂ€dergudarna verkligen med oss, hösten i Peking Ă€r fantastisk! Vi fick en riktigt varm och skön dag med strĂ„lande sol och blĂ„ himmel. “Första gĂ„ngen pĂ„ muren” mĂ„ste firas med bubbel, det har numera blivit en tradition! Sedan var det dags att skynda hemĂ„t, för pĂ„ kvĂ€llen var det stort Halloweenfirande i River Garden dĂ€r vi bor. Helt galet roligt! Vi gick “all in” och hade dekorerat utanför huset, och jag och Vanessa klĂ€dde ut oss. Jag hade en mindre tvĂ€ttkorg fylld med godis, och allt gick Ă„t!!! Det var hur mycket barn (och vuxna) som helst, men vĂ€ldigt skötsam Halloween, alla barnen sa tack och tog endast EN bit Ă„t gĂ„ngen…jag trodde de skulle roffa Ă„t sig, men inte! Vi grillade och delade ut godis pĂ„ löpande band! Hela vĂ„rt klubbhus hĂ€r i omrĂ„det var omgjort till ett Haunted House, dĂ€r ungdomar var utklĂ€dda och skrĂ€mde livet ur en. De anstrĂ€nger sig verkligen hĂ€r i vĂ„rt omrĂ„de, riktigt roligt att se. Det kĂ€ndes som att alla gick “man ur huse” för att uppleva och deltaga i halloweenfesten.

Dagen efter var det Äter dags för lite kultur. Promenad genom hutongerna, som jag Àlskar, en rickshaw tur och sedan mönstrade vi pÄ en bÄt som jag bokat som överraskning. Vi njöt av en fin solnedgÄng pÄ den lilla sjön Houhai, och det hela kröntes av att Thomas badade med de lokala kineserna, vilken avslutning pÄ bÄtresan! KvÀllen slutade sedan pÄ en restaurang, Lost Heaven, som Àr en av vÄra favoriter. HÀr lagar de mat frÄn Yunnan, och det ligger vÀldigt nÀra norra Vietnam dÀr vi var pÄ resa. Lokalbefolkningen kommer frÄn samma ursprungsbefolkning som i Sapa, med sina vackra klÀdedrÀkter, och maten Àr helt fantastisk.

Sedan följde resten av veckan med sevĂ€rdheter och lite pulshöjande aktivitet som att gĂ„ över glasbron, och lite lyx som massage och manikyr. Vi Ă„kte Ă€ven till muren en gĂ„ng till för att fĂ„ olika upplevelser. Det Ă€r sĂ„ stor skillnad pĂ„ att vara pĂ„ de lite mer turist-tĂ€ta stĂ€llena kontra att stĂ„ helt sjĂ€lv pĂ„ muren! De stora turistplatserna vill man inte ens Ă„ka till nu nĂ€r man har möjlighet att uppleva muren i ensamhet (ofta iallafall). Ja, jag vet, men jag Ă€lskar verkligen att Ă„ka till muren…tjat tjat…

Vi besökte sĂ„klart Förbjudna staden, ett mĂ„ste nĂ€r man Ă€r hĂ€r, samt Sommar palatset, i 25 graders vĂ€rme. Vi hann med lite shopping och mysmiddagar hemma och avslutningsmiddag i stan, och vips var de 8 dagarna över! Usch det gick alldeles för fort. Avsked Ă€r trĂ„kigt och sorgligt….tur man har en och annan chokladkaka och saltlakrits att trösta sig med…Har njutit av varje sekund jag fick ha familjen Molina Gabinus hĂ€r! Ser framemot nĂ€sta besök!

Man hoppas att gĂ€sterna Ă„ker hem med positiva minnen och bilder av Peking och att de har fĂ„tt se sĂ„ mycket som möjligt. VĂ„ra gĂ€ster har nĂ€stan alltid blivit överraskade och förvĂ„nade av hur modernt och utvecklat Kina Ă€r, samtidigt som det finns sĂ„ mycket kultur och historia. Givetvis Ă€r det enormt stora skillnader pĂ„ stĂ€der vs landsbygd i Kina, men mycket Ă€r vĂ€ldigt annorlunda mot vad mĂ„nga tror. Bara en sĂ„dan sak som att Pekings gator Ă€r vĂ€ldigt rena, och att man har börjat se över sin sanitet, toaletterna Ă€r inte alltid sĂ„ roliga kan jag lova…men nu ska hela toalettsystemet ses över och standarden ska höjas. Man kan t o m se en och annan “riktig” toalett pĂ„ flera turiststĂ€llen numera. En inte sĂ„ oviktig del i tillvaron.

För övrigt sÄ Àr det fullt upp just nu. Jag Àr sk homeroom parent, Àr med i en grupp för Grade 8 graduation pÄ skolan, en stor sak hÀr dÄ man lÀmnar middle school och gÄr upp i high school. Jag har en del jobb för SWEA, har varit pÄ flera utbildningar pÄ skolan och tragglar pÄ med min kinesiska. Imorgon och pÄ fredag Àr barnen lediga frÄn skolan sÄ fÄr vi se vad vi ska hitta pÄ, de vill oftast bara vara hemma nÀr de Àr lediga.

VÀdret börjar sÄ sakteliga slÄ om till lite kallare och löven faller, det Àr en ganska kort och intensiv höst hÀr, men man kan fortfarande sitta ute pÄ dagen och Àta lunch, nÄgot jag gjorde i mÄndags, vÀldigt hÀrligt. Men nÀtterna Àr kalla och det Àr dags att plocka in vÀxterna. Jag och Milo ska bygga hus till vildkatterna, ett har vi redan fÄtt av vÄr chaufförs fru, hon Àr ocksÄ kattmÀnniska. FörstÄr inte hur de klarar sig, katterna, det blir vÀldigt vÀldigt kallt pÄ natten vintertid. PÄ dagen kan solen vÀrma lite men inte sÄ mycket. NÄvÀl, allt för denna gÄng, sköt om er! Zai jian!

Vi firar mÄngfald!

IgĂ„r var det International Day, en av mina favoritdagar pĂ„ skolan! Tanken med dagen Ă€r att fira mĂ„ngfalden pĂ„ skolan, och att dela med sig av sin kultur. Dagen började med, som sĂ„ ofta, med hög musik nĂ€r vi kom till skolan. Sedan hade alla klasser nĂ„gon form av aktivitet i “international day spirit”. Jag var i Milos klass och hjĂ€lpte till att översĂ€tta matte-termer till olika sprĂ„k. Kanske inte den roligaste aktiviteten men det var trots allt mattelektion. Barnen fick planera hur de skulle gĂ„ till vĂ€ga, vilka som skulle göra research, ta fram flaggor mm. Det Ă€r en sĂ„dan lyx att de bara Ă€r 18 stycken i klassen, och roligt att fĂ„ vara med och se hur engagerade alla barnen Ă€r. Andra klasser hade andra aktiviteter, en del bjöd pĂ„ mat eller hade föredrag om olika lĂ€nder mm.

PÄ eftermiddagen gick den stora paraden av stapeln, med musik, trummor, liondance, tal och den gemensamma skolsÄngen. Det kanske inte lÄter sÄ mÀrkvÀrdigt, men det Àr faktiskt en fantastisk kÀnsla att fÄ vara en liten del av en sÄdan mÄngkulturell gemenskap. BÄde lÀrare, förÀldrar och skolledningen tar pÄ sig sina nationaldrÀkter eller nÄgot som symboliserar deras land. Mannen med obefintligt hÄr och i den engelska kavajen Àr Mr Hurworth, som Àr Head of School, och en fantastisk sÄdan! I Är syntes vÄra svenska fÀrger lite extra, nu Àr vi ju tre familjer pÄ skolan, 7 barn sammanlagt, kul!

Efter paraden Àr det en eftermiddag och kvÀll fylld av aktiviter pÄ hela skolan. Olika lÀnder har montrar, vi har en gemensam Europamonter bestÄende av 10 lÀnder som vi startade förra Äret. Vi Àr ju inte sÄ mÄnga européer pÄ skolan. De olika montrarna bjuder pÄ mat och godsaker, har tÀvlingar och sprider kunskap om respektive land. Kina och Korea har sÄklart massa saker, de har stora varubilar som rullar in med grejer.

Det bjuds ocksÄ pÄ upptrÀdanden i form av sÄng och dans. Det Àr sÄ mÄnga barn, lÀrare, personal och rektorer, alla minglar och vi slet som djur i vÄr monter. Givetvis hade vi satt upp en bild pÄ Greta Thunberg pÄ vÄr Sverige tavla, hon har varit i fokus Àven pÄ vÄr skola det sista. En av Milos sk units just nu handlar om miljön och de har diskuterat och gjort affischer om miljön och om olika mÀnniskor som arbetar med miljöfrÄgor. Det pratas mycket om miljön i skolan och det görs stÀndigt förbÀttringar i skolmiljön som att slÀcka ner i vissa korridorer vissa dagar och att all plast byts ut mot annat material dÀr det Àr möjligt. Vi höll sÄledes vÄr monter plastfri sÄnÀr som pÄ ballongerna, men de gÄr att ÄteranvÀnda!

Hur som helst sÄ hade vi en fantastisk dag i mÄngfaldens tecken och jag Àr sÄ glad att barnen vistas i en miljö dÀr rasism inte förekommer och dÀr det gÄr sÄ mÄnga olika barn med sÄ olika bakgrund och kulturer. Vi avslutade hela kvÀllen med att vÄrt Europa team bestÀllde hem pizza och drack vin. Lyckad dag och kvÀll för bÄde barn och vuxna, och ytterligare nÄgra nya vÀnner att lÀgga till i telefonen.

Golden week

Vilken resa vi har haft till norra Vietnam, wow sĂ„ mycket vi hann med pĂ„ vĂ„ra 8 dagar! Killarna tyckte att det var “deras vĂ€rsta resa ever” förutom vĂ„r cruise och ett av hotellen vi bodde pĂ„. Jag och D tyckte dock att det var toppen, men visst mycket strapatser och lite tuffa dagar, och nĂ€tter blev det…

Vi har ju haft sk Golden Week hÀr i Kina, dvs kinesernas andra stora ledighet efter kinesiska nyÄret. Veckan innefattar Nationaldagen 1 oktober som firas ordentligt. I Är var det dessutom 70 Är sedan Folkrepubliken Kina skapades av Mao, och gissa om det har firats! Hela Peking har stÀngts av veckor innan för att genomföra övningar, militÀrparader, dansare, fyrverkerier och flyguppvisningar, ja herregud vad det har förberetts. Förbjudna staden har varit stÀngd i en vecka och nÀstan alla barer och restauranger stÀngdes i nÄgra dagar.

Hela Peking har smyckats med mer blommor Àn vanligt och röda flaggor vajar överallt! Verkligen överallt! Det Àr faktiskt jÀttefint. De Àr otroligt duktiga pÄ att plantera och dekorera pÄ alla offentliga platser hÀr i Kina. NÀstan hela motorvÀgen frÄn flygplatsen in till stan kantas av sÀsongens blommor. Det byggs stora monument av vÀxter och blommor pÄ torg och vid viktiga platser.

Nu missade ju vi hela detta firandet eftersom vi var i Vietnam. Men jag hade ÀndÄ hört att man absolut inte kom Ät eller ens fram i nÀrheten av festligheterna som vanlig dödlig mÀnniska, sÄ vi har istÀllet sett pÄ filmsnuttar och WeChat inlÀgg i det oÀndliga, och konstaterar att fira med pompa o stÄt det kan Kina!

Nedan Àr lite bilder frÄn i mÄndags, alltsÄ en vecka efter firandet, dÄ jag och David Äkte in och tittade pÄ det som fanns kvar av festligheterna.

Men nu till en kortversion av vÄr underbara resa, iallafall enligt mig, till Vietnam.

Vi gillar ju att se oss om nĂ€r vi reser sĂ„ det blev ganska mycket transport under dessa dagar. Men vilket fantastiskt resmĂ„l norra Vietnam visade sig vara…

Vi började i den otroligt intensiva staden Hanoi, sÄ mycket mÀnniskor och mopeder! I Hanoi bor det ca 8,5 miljoner mÀnniskor och pÄ gatorna rullar 5! miljoner mopeder. I hela Vietnam bor ca 96 miljoner mÀnniskor, sÄ mÄnga mopeder blir det.

Vi hade bokat en guidad tur i Hanoi som bjöd pÄ tempelvisit, lokala matstÀllen, cykeltur och en promenad pÄ de berömda tÄgspÄren. Hanoi Àr en otroligt intensiv och myllrande stad, som ett levande museum, sÄ mycket att se och uppleva hela tiden.

Vi avslutade dagen i Hanoi pĂ„ en hĂ€rlig takterass med utsikt över hela staden och njöt av god mat och en vidunderlig solnedgĂ„ng innan det var dags för resans första strapats….nĂ€mligen nattĂ„g till Lao Cai för vidare resa till Sapa. Ja det var ju en upplevelse sĂ„klart! Alla i familjen sov utom jag. TĂ„get guppade, gnisslade och gungade fram i sakta mak och stannade pĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga stationer. Men det var en hyfsat fin kupĂ© med rena lakan. Toaletten dĂ€remot, den undvek vi. VĂ€l framme, 05.30, skulle vi bli mötta av en guide som skulle ta oss till ett “small but clean hotel” för frukost och dusch. Ja small var det, men clean – absolut inte! Det luktade apa och var super ofrĂ€scht, ingen ville duscha. Frukosten bestod av en stor bit vitt bröd, Ă€gg och smör och starkt vietnamesiskt kaffe. Vi var vĂ€ldigt glada nĂ€r vi fick lĂ€mna detta stĂ€llet. Första stoppet var en lokal marknad, och sĂ„Ă„Ă„Ă„ fantastiskt det var!

Denna del av resan hade ju jag sett fram emot extra mycket och den levererade verkligen. Marknaden var liten och besöktes endast av lokal befolkningen och av en av Vietnams minoritetsgrupper, kallade Flower H’mong för sina fĂ€rgstarka, handgjorda klĂ€der. Det var sĂ„ vackert!

Alla var sÄ vÀnliga och tyckte nog att vi var ett roligt inslag, Neo var den som vÀckte mest uppmÀrksamhet. SÄ medan solen sakta steg pÄ himlen sÄ njöt vi av denna fÀrgprakt och av allt som man kunde köpa; frÄn vackra broderade barn-bÀrsjalar, grisknorrar, hönor, grönsaker till paddor. Jag Àlskade verkligen att gÄ hÀr, sÄ mycket fint klÀdda kvinnor, i handgjorda klÀder, minutiöst broderade. Jag tog sÄ mycket bilder, sÄ hÄll ut, det blir kanske lite vÀl mÄnga, men det Àr sÄ svÄrt att vÀlja ut.

Just upplevelser som denna Ă€r det jag gillar mest nĂ€r vi reser, och dĂ„ jag kĂ€nner mig sĂ„ enormt lyckligt lottad – att fĂ„ gĂ„ pĂ„ en liten lokal marknad uppe i norra Vietnams bergstrakter….

För barnen Ă€r dessa delar av vĂ„ra resor inte alltid det de Ă€lskar mest, sĂ„ jag försöker varva vĂ„ra upplevelser nĂ„got sĂ„nĂ€r. SĂ„ efter en dag som denna med nattĂ„g och mycket “kulturupplevelser”, sĂ„ hade jag bokat ett fantastiskt hotell, för jag visste ju vad morgondagen skulle innebĂ€ra, nĂ€mligen en hel dags trekking och sedan homestay i en liten by.

Hotellet vi bodde pÄ var precis sÄ fint som det sÄg ut nÀr jag bokade, med en pool utan dess like och med vidunderlig utsikt över bergen. Vi njöt i fulla drag och Ät gott och framförallt sov gott! Jag mÄste bara lÀgga upp lite bilder pÄ detta hotell för det var sÄ fint.

SÄ efter en god frukost dagen efter, mötte vi upp med vÄr lokala guide, Meiy frÄn minoritetsbefolkningen Red Dzao, som bÀr röda huvuddukar eller om de Àr Àldre oftast större röda mössor. Meiy möter oss i lobbyn och vi hÀlsar och jag kÀnner att tvÄ olika vÀrldar möts. TÀnk att vi ska trekka med en kvinna frÄn en minoritetsstam!

SĂ„ fort vi ger oss ut pĂ„ gatan sluter flera andra kvinnor frĂ„n olika stammar upp runt oss. Alla vill följa med. Till slut bryter till och med ett mindre handgemĂ€ng ut och tvĂ„ av kvinnorna puttar undan en tredje. Till slut kommer vi ivĂ€g. Vi fĂ„r sĂ€llskap av tvĂ„ kvinnor frĂ„n stammen Black H’mong.

Det blir en fantastisk dag, men lÄng. Vi vandrar lÀngs risfÀlt och genom smÄ byar med fantastiska vyer. Meiy berÀttar och vÄra tvÄ följeslagare gör fina blommor av grÀs Ät oss och hjÀlper oss över bÀckar och avsatser. Man lÀr sig mycket genom att fÄ samtala en hel dag medan man saktar vandrar i otrolig miljö, dÀr det kÀnns som att tiden stannat.

VÄr lilla guide, som Àr sÄ kort, gÄr med otroligt lÀtthet över stock o sten, hon verkar inte varm eller andfÄdd trots att det Àr 28 grader och hög luftfuktighet. De verkar oberörda alla tre, en t o m skapar ett lingarn-nystan medan vi gÄr.

Jag fÄr veta att Meiy Àr 35 Är, att hennes barn gÄr till skolan som ligger 1,5 timmes gÄngvÀg bort, 3 timmars promenad varje dag. De Àr 8 och 12 Är. SjÀlv har hon gÄtt i skolan tills hon var 14. Hon blev bortgift vid 18 Ärs Älder i ett arrangerat Àktenskap. Hennes man dricker gÀrna och Àr inte alltid hemma pÄ kvÀllarna. Nu nÀr hon vandrar med oss mÄste barnen sjÀlva laga mat, för pappan Àr tydligen inte dÀr. Hon syr fantastiska saker och har gjort allt hon har pÄ sig sjÀlv. PÄ vintern Àr det sÄ kallt sÄ de har pÄ sig allt de Àger för att hÄlla vÀrmen, och husen ser sÄ bristfÀlliga ut sÄ jag kan inte förstÄ hur de klarar sig. Hon sÀger att de mÄste elda dygnet runt pÄ vintern. Jag undrar vid flera tillfÀllen vad hon tÀnker om oss.

Som sÄ ofta nÀr vi reser slÄs jag av hur mycket kvinnor över hela vÀrlden kÀmpar, ofta tjÀnar de pengarna med extra arbete men de tar ocksÄ ansvar för familjen och barnen. Meiy gÄr flera timmar till marknaden nÀr hon ska sÀlja en höna för att fÄ pengar, eller som nÀr hon ska guida. Hon har sjÀlv lÀrt sig engelska just för att kunna guida i takt med att allt fler turister kommer till Sapa. De odlar allt de Àter pÄ en liten jordplÀtt och Àger nÄgra risfÀlt. HÀr tar man djungel och omvandlar till risterasser, vilket tar ca ett Är för en terass. Man fÄr ta mark som ingen odlar pÄ och kalla sin. Befolkningen hÀr odlar endast ris för eget familje bruk, inte mer. De Àter ris tre gÄnger om dagen. Kyckling, grönsaker och fisk förekommer medan gris Àr för festliga tillfÀllen. Hennes familj hade en oxe men den frös ihjÀl för tvÄ vintrar sedan. Ofta tar man in oxen i sitt boningshus över vintern för att den inte ska dö. Efter att ha sett hur husen ser ut, förstÄr jag inte hur det ens Àr möjligt. Men en oxe Àr vÀrd otroligt mycket pengar och fungerar som en buffert.

Överallt pĂ„ vĂ€gen försöker kvinnor sĂ€lja sina hantverk, jag vill gĂ€rna köpa men har blivit varnad. Köper man av en sĂ„ mĂ„ste man köpa av alla i klungan annars blir det brĂ„k. Och sĂ„ vet jag ju att jag “mĂ„ste” köpa av de tvĂ„ kvinnorna som följer med oss. Jag gör det gĂ€rna, det Ă€r deras inkomst och det kostar sĂ„ lite i förhĂ„llande till vilket arbete som ligger bakom. Men vi har inte sĂ„ mycket kontanter med oss. Meiy berĂ€ttar att för 5-6 Ă„r sedan fanns hĂ€r fĂ„ turister och inga kvinnor som följde med för att sĂ€lja sina saker.

Vid ett tillfĂ€lle sĂ„ hamnade vi pĂ„ ett vilostĂ€lle utanför en by och dĂ€r satt en ung, fantastisk vacker flicka pĂ„ bĂ€nken bredvid Neo. Det skiljde nog inte sĂ„ mĂ„nga Ă„r mellan dem, men genom att hon hade stora silverörhĂ€ngen i öronen sĂ„ förstod jag att hon var gift redan. Ni ser henne pĂ„ en av bilderna ovan, och Ă„ter tĂ€nkte jag pĂ„ hur enormt olika deras liv Ă€r. Man gifter sig (blir bortgift) fortfarande inom “sin stam” men det hĂ€nder Ă€ven att nĂ„gon, vid enstaka tillfĂ€llen, gifter sig med med en man eller kvinna frĂ„n en annan stam. Jag undrar för mig sjĂ€lv om jag ska berĂ€tta att man i Sverige kan gifta sig med nĂ„gon av samma kön och dessutom skaffa barn tillsammans. Men jag bestĂ€mmer mig för att inte göra det.

SĂ„ efter sex timmars vandring var det dĂ„ dags för homestay….

Det blev en underbar kvÀll med fantastisk utsikt och god hemlagad mat, men sÄklart vÀldigt enkelt och lite kyligt. Vi hade ju bara med oss en varsin liten ryggsÀck med det allra nödvÀndigaste. VÄr fina guide Meiy bodde ocksÄ över och vi fick en fin pratstund tillsammans.

NÀsta dag vandrade vi endast i tre timmar och ÄtervÀnde till Sapa för att hÀmta vÄra vÀskor pÄ hotellet. Sedan vÀntande en lÄÄÄÄng bilresa tillbaka till Hanoi.

VÄra sista dagar tillbringade vi i Bai Tu Long Bay pÄ en s.k junk boat. Det blev en fantastisk avslutning pÄ vÄra dagar i Vietnam. Jag hade lÀst att Bai Tu Long Àr mindre turistigt Àn Ha Long Bay och sÄ var det verkligen! Bitvis var vi helt ensamma kÀndes det som. VÄr guide berÀttade att i Ha long Bay cirkulerar 700 bÄtar dagligen med turister medan det i Bai Tu Long endast cirkulerar 100 bÄtar.

Vi blev sĂ„ uppassade av den hĂ€rliga besĂ€ttningen, som dukade vackert, gjorde goda drinkar, serverade och bara var sĂ„ trevliga! Ombord fanns kapten, mekaniker, bartender, servitör, kock och en guide! För oss 4 personer….Ja det blev en lyxig avslutning pĂ„ denna resan! Jag njöt i fulla drag men mĂ„ste nog Ă€ndĂ„ sĂ€ga att dagarna i bergen gjorde starkast intryck pĂ„ mig, vilket jag ju tĂ€nkte nĂ€r jag bokade resan. TyvĂ€rr avslutade jag för min del, hela resan med en liten magĂ„komma, det var första gĂ„ngen i mitt liv som jag var tvungen att krĂ€kas över relingen medan vi var pĂ„ utflykt till en flytande fiskeby. Inte supercharmigt.

Den hĂ€r fiskebyn var vĂ€ldigt speciell, den lĂ„g helt gömd i en “lagun” omgiven av höga berg. Husen flyter pĂ„ plasttunnor, tidigare flöt de pĂ„ frigolit men det Ă€r nu förbjudet pga miljöpĂ„verkan. Överhuvudtaget Ă€r det vĂ€ldigt rent i Bai Tu Long. Regeringen har, tillsammans med turistnĂ€ringen, satt hĂ„rda regler, sĂ„ alla i besĂ€ttningen plockar allt skrĂ€p de ser i vattnet och pĂ„ strĂ€nderna, och vi fick inte ta med oss nĂ„gra plastflaskor ombord. Jag blir vĂ€ldigt glad av detta, tĂ€nk om hela Asien börjar reglera sin plastkonsumtion, vilken skillnad det skulle bli!

I denna lilla fiskeby odlar de pÀrlor i ostron samt förvarar fisk de fiskat, som dÄ hÄller sig frÀsch i veckor, i stora havsbassÀnger. Byn Àr skyddad och initierad av regeringen som vill att fiskarna och deras familjer ska bo tillsammans i en skyddad omgivning för att vara sÀkra för stormarna. De lever verkligen enkelt och har inte dagens moderna utrustning för att kolla vÀder etc. Oftast Àr de ute och fiskar i flera dagar för att sedan ÄtervÀnda till sin flytande by. NÀr de har fyllt sina havsbassÀnger levererar de fisk in till fastlandets hotell och restauranger.

FÄr ni tillfÀlle sÄ res gÀrna till norra Vietnam och Sapa, Àn sÄ lÀnge kÀnns det genuint och relativt orört, men som överallt gÄr utveckligen fort fram och man undrar hur de som Àr tonÄringar idag kommer att leva sina liv i byarna, vill de ens bo kvar?

Hoppas att ni orkade med hela denna reseberÀttelse, tills nÀsta gÄng!

Tillbaka

Ja sĂ„ var vi dĂ„ tillbaka i vardagen i Peking efter en fantastisk Sverigesommar! Det kĂ€ndes bĂ„de skönt och jobbigt att komma tillbaka. Skönt eftersom vi har kuskat runt en del och att resvĂ€skan började kĂ€nnas lite sunkig, jobbigt för att det alltid Ă€r jobbigt att lĂ€mna sina nĂ€ra och kĂ€ra….den tuffaste biten med detta livet! Men nu Ă€r vi tillbaka sedan nĂ„gra veckor och vardagen rullar pĂ„. En stor skillnad Ă€r ju att vi nu har TVÅ katter! Och en annan Ă€r sĂ„klart att killarna nu kĂ€nner till skolan och allt Ă€r lite lĂ€ttare för dem, och dĂ„ sĂ„ledes Ă€ven för mig. Jag kan sĂ€ga att det var STOR skillnad att gĂ„ in genom dörrarna första dagen detta Ă„r jĂ€mfört med förra.

Vad gĂ€ller vĂ„ra katter sĂ„ Ă€r det jĂ€ttemysigt att nu ha tvĂ„, men det har haft sina utmaningar. Efter allt förarbete i Sverige med vaccinationer, intyg, lĂ€nsveterinĂ€rer m.m sĂ„ var det ju resan vi var stressade för. Inte helt enkelt att resa i 16 timmar med en liten katt, 6 handbag, 3 gigantiska vĂ€skor och tvĂ„ barn varav ett inte mĂ„dde bra. NĂ„vĂ€l fram kom vi, och dĂ„ hade jag suttit de sista 3,5 timmarna med handen inklĂ€md i kattvĂ€skan och försökt klappa Deedee lugnande medan ett barn sov pĂ„ mig pĂ„ höger sida och ett pĂ„ vĂ€nster…Men sĂ„ landade vi, efter viss försening, i Peking och 37 grader! PĂ„ plats blev vi mötta av en agent som hjĂ€lpte oss med Deedee genom tullen och sedan vĂ€ntade Mr Cheng och en glad pappa David!

Skolan Ă€r igĂ„ng, och jag har kommit igĂ„ng med SWEA arbetet. Mycket kul som hĂ€nder i samarbete med ambassaden och handelskammaren hĂ€r i Peking, sĂ„ jag har lite uppdrag i samband med det. Sedan ska jag gĂ„ pĂ„ olika utbildningar pĂ„ skolan samt försöka engagera mig i matkommittĂ©n pĂ„ skolan. Sedan har vi ju sĂ„klart det sociala livet, redan varit pĂ„ champagnelunch, inflyttningsfest, utflyttningsfest och en fantastisk 50 Ă„rs skiva! TrĂ€ningen har jag sĂ„ sakta börjat ta tag i, Sverigesommaren har satt sina spĂ„r…men Ă€nnu har det varit lite för varmt för rullskidorna. Regnperioden Ă€r över och det Ă€r ca 32-37 grader pĂ„ dagarna Ă€n sĂ„ lĂ€nge.

HĂ€romdagen trotsade jag och David vĂ€rmen och cyklade genom en av de större byarna som ligger nĂ€ra dĂ€r vi bor. Det Ă€r ganska stora kontraster mellan vĂ„ra sk “compounds” med sina fina hus, aircon, vĂ€rme, rinnande vatten, vakter och planteringar mot de byar som finns. MĂ„nga byar rivs tyvĂ€rr och man undrar vart mĂ€nniskorna tar vĂ€gen. Jag har lĂ€st att Kina har ett mĂ„l att utjĂ€mna skillnaderna och höja standarden för alla sina medborgare, sĂ„ det Ă€r vĂ€l en anledning, mĂ„nga hus har ju fortfarande utedass lĂ€ngs med gatorna. Ena annan anledning Ă€r ju sĂ„klart att marken sĂ€ljs för mycket pengar för att ge plats Ă„t enorma bostadskomplex som det mittemot barnens skola eller nya fina dyra compounds för de mĂ„nga rika kineserna. Men det gör allt lite ont att se de ruckliga husen som mĂ„ste vara sĂ„Ă„Ă„Ă„ varma pĂ„ sommaren och fullkomligt iskalla pĂ„ vintern. VĂ„r ayi Feng Mei bor i ett, om jag förstĂ„tt rĂ€tt, ok hus men pĂ„ vintern har de 15 grader inne…..hjĂ€lp! I en av byarna sĂ„ kĂ€nns det som att cykla igenom en soptipp, men rĂ€tt som det Ă€r, mitt bland högar av rivna hus sĂ„ finns ett hus och pĂ„ trappan sitter det en gammal dam eller man.

Sedan tycker jag det Ă€r sĂ„ fascinerande att de odlar lite hĂ€r och dĂ€r. Man mĂ€rker att mĂ€nniskor inte har rĂ„d att handla pĂ„ samma sĂ€tt som vi utan de brukar jorden lite varstans, lĂ€ngs cykelbanor, mitt i skogen etc. Men nu hörde jag att staten inte tillĂ„ter detta lĂ€ngre, sorgligt! ibland nĂ€r vi Ă„kt till skolan sĂ„ gĂ„r jag av ihop med killarna och promenerar hem. Det Ă€r underbart att gĂ„ och fĂ„ ta del av lite av “vardagslivet” pĂ„ morgonen; mor och farförĂ€ldrar med sina barnbarn, Ă€ldre mĂ€nniskor i parken som dansar eller utövar gymnastik och Tai-chi, mĂ€nniskor pĂ„ vĂ€g till jobbet med den överfulla bussen eller pĂ„ sina mopeder och tuk-tuks, arbetare pĂ„ vĂ€g in i ett av “compoundsen” för att renovera nĂ„got av husen eller mĂ€nniskor som tvĂ€ttar! lyktstolpar och reklamskyltar. Ibland stöter man Ă€ven pĂ„ aska pĂ„ trottoaren, det Ă€r rester frĂ„n smĂ„ eldar dĂ€r man brĂ€nt och tĂ€nt rökelse för sina döda slĂ€ktingar eller nĂ€rstĂ„ende. Vissa dagar hittar man jĂ€ttemĂ„nga, har inte lyckats fĂ„ reda pĂ„ varför. Sedan har vi “cykelmannen” som varje morgon öppnar sin lilla tuk-tuk, tar fram sina verktyg och sin tĂ€ltsĂ€ng. Hos honom kan man fĂ„ dĂ€cken pumpade och lagade, om han nu inte sover pĂ„ sin sĂ€ng…..I mĂ„nga gathörn stĂ„r ocksĂ„ kvinnorna med sina “pannkaks tuk-tukar”, en klassisk rĂ€tt som Ă€r otroligt populĂ€r hĂ€r. De har nĂ„got som ser ut som en crepeplatta och tillbehör, en blandning mellan pannkaka och crepe, men ofta med koriander. Och sĂ„ alla dessa tuk- tuk med last lĂ„ngt över det man tror Ă€r möjligt! MĂ„ste sĂ€ga att kineserna Ă€r fenomenala pĂ„ att packa! Ute pĂ„ landsbygden ser man lastbilar med kartonger, brĂ€dor eller frukt, minutiöst staplade och packade i enorma höjder. Ja, allt för denna gĂ„ngen, nu ska jag tag i en liten trycksak för SWEA. Hörs snart!

Nedan lite bilder frÄn ett par av mina promenader.

Hur Àr lÀget?

AlltsĂ„, jag har varit sĂ„ usel pĂ„ att skriva under sommaren…hĂ€r kommer ett försenat inlĂ€gg som skulle gĂ„tt ivĂ€g innan sommaren…

Ja sÄ har det dÄ nÀstan gÄtt ett Är sedan vi landade i Peking, med tÄrar i ögonen och med en klump i magen. Jag minns att jag var bÄde förvÀntansfull, orolig och beslutsam att fÄ saker att funka.

Nu ska vi, om bara nÄgra dagar Äka till Sverige för ett lÄngt sommarlov. SÄ hur Àr dÄ lÀget? Ja, det Àr inte helt lÀtt att sammanfatta detta enormt hÀndelserika Är. Men det kanske Àr just det , hÀndelserikt! Vi har gjort sÄ mycket olika saker, rest, trÀffat nya mÀnniskor, krÄnglat med sprÄkförbistringar, upptÀckt en ny stad, nytt land, ny skola, nytt nytt nytt, och inte minst gÄtt igenom hela kÀnsloregistret frÄn förtvivlan till glÀdje, tur och retur flera gÄnger.

Men saker har ocksĂ„ sĂ„ sakteliga börjat falla pĂ„ plats. Killarna har fĂ„tt kompisar i skolan. Neo har dessutom ett gĂ€ng han hĂ€nger med hĂ€r i omrĂ„det. Milo har nĂ„gra hĂ€r i omrĂ„det, men en av hans bĂ€sta kompisar flyttar i sommar. Även för Neo sĂ„ försvinner ett par kompisar, sĂ„ Ă€r ju tyvĂ€rr situationen i detta internationella expat liv, mĂ€nniskor kommer och gĂ„r. För egen del sĂ„ har jag drabbats av total trötthet det sista, tror att jag börjat slappna av mer och all positiv pepp som har skett börjar ta ut sin rĂ€tt. Givetvis pĂ„verkar vĂ„r familjesituation mig mycket ocksĂ„ med David borta hela veckorna. SĂ€rskilt eftersom det varit framförallt ett vĂ€ldigt jobbigt emotionellt Ă„r. Men som sagt det blir lĂ€ttare nĂ€r barnen kĂ€nner sig bĂ€ttre till mods.

MĂ„nga saker ger ju ocksĂ„ mĂ€ngder av energi och vissa dagar kĂ€nns ju bara sĂ„ lyxiga! Blir glad och fylld av energi nĂ€r jag gĂ„r in pĂ„ skolan pĂ„ morgonen och musiken ljuder ur högtalarsystemet över hela skolan. Eller nĂ€r jag och Milo gĂ„r i korridoren och rektorn sĂ€ger “Hello Milo, have a great day!” Jag undrar om rektorn hemma i Sverige ens visste att Milo fanns..? Skolan ger alltid energi och jag tĂ€nker ofta pĂ„ hur privilegierade vi Ă€r som fĂ„r ha vĂ„ra barn pĂ„ en skolan som ISB. Det har jag sĂ€kert nĂ€mnt tidigare men det Ă€r verkligen en ynnest och en lyx!

HÀromdagen gick jag till poolen en liten stund, dÀr var fullt av bekanta och obekanta ansikten, gick dÀrifrÄn med nya kontakter i min telefon. Och hur lyxigt Àr inte det, att en tisdag ligga vid poolen en stund?! Jag har ju ocksÄ bestÀmt att jag ska uppleva Beijing med omnejd och det försöker jag verkligen, Àlskar att hika pÄ muren!

Sedan har jag ju en del att göra för SWEAs rÀkning, styrelsemöten samt olika aktiviteter. Vi firade Nationaldagen pÄ Kempinski hotel. Ambassaden hade ordnat en fantastisk tillstÀllning och den nya ambassadören Helena SÄngeland var dÀr. Jag och nÄgra tjejer representerade SWEA med ett Sverige bord dÀr vi bjöd pÄ fika och sÄlde vÄra halsband, och sÄklart informerade om SWEA. En mycket fÀrgglad Claudia ska tillÀggas! ABBA kören var influgen frÄn Sverige och hÀr fanns bÄde Volvo, OLW och en midsommarstÄng!

Sedan gĂ„r jag ju ocksĂ„ pĂ„ roliga CCC luncher, ett kvinnligt nĂ€tverk….roligt och lite galet…dĂ€rav hatten pĂ„ en av bilderna. I maj hade vi ju ocksĂ„ SWEAs stora 40 Ă„rsfest som jag och Claudia var ansvariga för. Det blev riktigt lyckat med god mat, hĂ€rliga mĂ€nniskor och fin inramning. Och ett av mina favorit stĂ€llen, barnhemmet som vi pĂ„ SWEA stödjer pĂ„ olika sĂ€tt. KĂ€nns sĂ„ meningsfullt att vara dĂ€r. MĂ„ste Ă„terkomma om detta barnhem.

Vi har ocksÄ haft förmÄnen att ha flera besökare under Äret, sÄ roligt! Underbart att fÄ visa vÄrt liv hÀr och uppleva sevÀrdheter och denna staden tillsammans med vÀnner. Vi hoppas pÄ fler besök kommande skolÄr!

Ja, vardagen har tuffat pĂ„, men vi har sĂ„klart varit med om mycket, stort som smĂ„tt, Ă€lskar att fĂ„ leva i en helt annorlunda miljö och kultur. LĂ€rorikt och utmanande. Bara en sĂ„n sak som att fĂ„ ett meddelande frĂ„n propaganda ministeriet….

Vi Àr ocksÄ överraskade av luften som ju faktiskt Àr sÄ mycket bÀttre Àn vi trodde, och som blir bÀttre och bÀttre. Kina gör stora miljöanstrÀngningar, nÄgot som vi verkligen uppskattar och efterfrÄgat, och nu har vi Àntligen fÄtt ÄtervinningskÀrl pÄ omrÄdet och i hela Peking!

Nu har vi dock haft nĂ„gra jobbiga dagar med att sĂ€ga Hej DĂ„! till vĂ€nner, framförallt barnens vĂ€nner. Det Ă€r en jobbig del i detta livet, att mĂ€nniskor kommer och gĂ„r…Man vĂ€njer sig aldrig vid det. Inte nog att man varje lov, man fĂ„tt spendera i Sverige med familj och vĂ€nner, fĂ€ller tĂ„rar, sĂ„ grĂ„ter man dessutom varje lov hĂ€r! Det Ă€r tufft nĂ€r man lĂ€rt kĂ€nna nĂ„gon man gillar, gĂ€ller bĂ„de mig och barnen, som sedan flyttar till en helt annan del av vĂ€rlden. Men det Ă€r ocksĂ„ fantastiskt att man har “vĂ€nner” över hela jorden. Skolavslutningen var vĂ€ldigt emotionell, med kinesisk gong gong som de elver som lĂ€mnar skolan fĂ„r slĂ„ pĂ„ samt “av-vikning” av skolbussarna som lĂ€mnar för sista gĂ„ngen, under tutande och till ackompanjemang av fyrverkerier. Personal, förĂ€ldrar, lĂ€rare, rektorer, elever alla vinkar av bussarna. HĂ€ftigt!

Nu ser vi framemot en lĂ„ng skön sommar i Sverige med familj och vĂ€nner som grĂ€dde pĂ„ moset. Och sĂ„ planerar vi att köpa en liten katt till….Ha en skön sommar sĂ„ hörs vi i Augusti!

Och nĂ€r denna kommer ut Ă€r vi tillbaka i Peking sedan tvĂ„ veckor…